Tagg: Följa sina drömmar (Sida 1 av 5)

Mina ambitioner för 2020

Hallå, hur är det? Här är det bra. Jag ska strax sätta tänderna i dagens pluggkvot men innan dessa så tänkte jag att det vore fint att försöka sammanfatta mina ambitioner för 2020. På ett sätt är de bara en. Men nä, det finns faktiskt några förhoppningar till för decenniets första år!

Clara Löfvenhamn sammanfattar sina ambitioner för 2020 Foto: Johan Lindvall
Den här våren kommer onekligen att kräva en framåtlutad position och mycket jobb. Men nu ser jag verkligen mållinjen framför mig! Foto: Johan Lindvall

Mina ambitioner för 2020

Med tanke på utgångsläget för det här året (i och med mina skadade händer och armar) så befinner jag mig inne i en rejäl uppförsbacke och i mitt huvud så finns just nu bara en enda stor målbild:

Att få stå här i sommar, 35 bast, med mina dubbla kandidatexamens, femton års arbetslivserfarenhet och dessutom ha gjort de tre första åren som företagare och därmed ha lagt grunden för en växande business.

Jag kan knappt tänka den här tanken utan att bli gråtmild, haha. Jag vet inte om du känner till det men två av tre företag överlever inte sina tre första verksamhetsår. Så redan när jag startade företaget så bestämde jag mig att ge detta tre år för att se hur det skulle gå och ja, nu är det slutspurten som gäller. Snart är vi där och jag är så, så nyfiken på att få sammanfatta mina tre första år och dessutom vara klar med universitetsstudierna strax därpå. Vi får se hur det går!

Men det är förstås inte den enda ambitionen för de kommande året. Jag vill också:

Rehaba mig

Högst upp på listan står nämligen egentligen rehab. Jag vill bli bättre i mina armar och jag vill inte lyckas med ovanstående livsmål till priset av att bli utmattad. Not worth it. Så det kommer att fortsätta vara en utmaning att lyckas med båda dessa saker samtidigt! Men jag kommer tveklöst att fortsätta med massagen en gång i veckan och snart blir det också en ny omgång av sjukgymnastik.

Lanseringen av mina egna ledarskapsutbildningar

En annan sjukt rolig grej är att detta blir året där jag lanserar mina egna ledarskapsutbildningar. Den första, Bli en mentalt stark ledare, kommer jag att lansera inom kort med briljanta Alexandra J.B och det känns så lovande. Sedan hoppas jag att tiden räcker till för att också sjösätta mitt första ledarskapsprogram för nya ledare.

Bossbrudar och Bossbrudsträffar

Jag är också larvigt peppad på att se hur Bossbrudar kommer att växa vidare som community och likaså hur Bossbrudsträffarna kommer att arta sig. Är så tacksam över moderatorsteamet som gör ett fantastiskt jobb med det dagliga arbetet och ständigt har så bra idéer om vad vi kan hitta på framöver med gruppen.

Samtidigt så tänker jag försöka njuta så mycket som möjligt på vägen, vill verkligen inte hamna i den där snurran där allting handlar om jobb jämt ever again. Så förhoppningsvis blir det också ett gäng promenader, pyssel i trädgården och brädspel med!

Ha sommarlov

Jag vet inte riktigt när eller hur länge jag kan vara ledig i sommar än. Men ambitionen är definitivt att vara rejält ledig och också fira min examen ordentligt. Med tanke på vårens intensitet kommer det både att vara nödvändigt och välförtjänt!

Växla upp verksamheten

Förutsatt att jag bestämmer mig för att fortsätta driva företag (vilket jag högst troligen kommer att göra) så är nästa steg att växla upp min verksamhet ytterligare. Hade varit galet kul!

Fortsätta njuta av huslivet

En annan livsnjutig ambition är att fortsätta njuta av huslivet och allt vad det innebär. Nej, det kommer inte att bli ett jättekul projekt att måla om hela fasaden men åh, vad jag ska njuta av att peta i trädgården och allt vad det innebär.

Och ja, det är nog de stora penseldragen för det kommande året. Vad tycker du? Känner själv att detta lär bli tufft samtidigt som jag känner mig grymt hoppfull! Ska bli väldigt spännande att se vad som händer. Har du några planer och ambitioner för året?

Kommentera  |  3 gillar

This is it!

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det bra. Jag börjar ana en insikt i mitt bakhuvud. Ni vet när man ser något i ögonvrån och känner att någon är nära men du kan inte placera vem det är eller vad hen vill. Så känns det. Jag visste ju på förhand att den här hösten skulle på intensiv pga mycket jobb. Vad jag inte såg komma var andra saker i privatlivet som också har förtjänat, och fått, sina fulla uppmärksamhet. Eftersom jag har lärt mig min läxa så går livet (i princip alltid) före jobb idag. Men det innebär inte alltid att det är bekvämt och jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att tänka att det vore skönt om allt var lugnt och stilla någon gång.

Men den här insikten, som ännu inte har landat helt än, tror jag säger att det faktiskt inte kan vara så. Att livet likt havet ibland ser stilla stilla och lugnt men att det under ytan allt som oftast är något i rörelse ändå. This is it liksom! Det kommer alltid vara något som dyker upp oanat och ovälkommet. Så ser livet ut och det är bara att guppa med bäst man kan och förmår.

This is it! Livet.
Är det såhär livet ska vara? Jag tror att det är en nyttig fråga att ställa sig med jämna mellanrum. Det blir en slags temperaturmätning på hur man mår och har det. Foto: Johan Lindvall

Is this it?

Jag förstår att detta vid första anblicken kanske låter som att det går stick i stäv med både rådande trend och mina egna tankar om att bygga sitt eget drömliv. Men det gör det inte. Vi har alla olika båtar som vi sitter i. Och beroende på våra privilegier och socioekonomiska förutsättningar är vissa mer bekväma, pråliga eller sjösäkra än andra. Nej, min insikt handlar snarare om att (återigen) acceptera livets alla olika skeenden. Att emotionellt förstå att livet är livet. Du kan göra ditt bästa för att styra din båt dit du vill och bygga ut den i omgångar med de resurser som du har. Men det finns andra krafter som också kommer att styra och påverka din båt i olika riktningar.

Det låter kanske som att detta är en deppig fråga: is this it? Men just nu upplever jag den som lite lättande. Eller ja, jag tror i alla fall att den kommer att vara det när den väl landar. Jag beskrivs rätt ofta som en virvelvind och jag kan i perioder bli rätt trött på virvlandet som jag både skapar, upprätthåller och utsätts för. Samtidigt, vi är alla olika. Det jag behövde inse i min utmattning var att jag ofta känner mig lite annorlunda och jag tror nog att det här med är en påminnelse om det.

This is it!

För this is it! Det här är jag och mitt liv och ibland känner jag mig rofylld och ibland känner jag oro. Ibland försöker jag göra det bästa av det och ibland surar jag. Ofta försöker jag njuta av alla dagar som jag får på ett eller annat vis. För när jag känner efter ordentligt inombords så trivs jag bäst precis här. Jag vill inte vara någon annanstans, med några andra människor eller med något annat arbete. So far kan jag inte vara något annat än nöjd och det går att vara det även om livet såklart kommer att fortsätta servera en bajsmackor i varierande takt.

Ja, det kanske hörs att jag inte är helt klart med min insikt än. Men att få skriva av mig lite hjälpte den ändå att få lite tydligare konturer. Tack för det! Upplever ofta att det är en sak att acceptera något logiskt och en annan att acceptera det emotionellt och det senare kan ta lite tid i min torktumlare till hjärna.

Gör du likadant ibland? Funderar, grubblar och ifrågasätter livet? Berätta gärna, vore kul att höra att jag är ensam (eller inte) med att filosofera kring frågor likt dessa då och då.

2 Kommentarer  |  5 gillar

Vi har hittat vårt drömhus, tjalalalala!!

Ja, hörrni. Som om det inte hände mycket nog på en gång med att bli rejält sjuk under den tidsperiod som man skriver uppsats och förbereder sig för ett stort föreläsningsuppdrag… Då går man och hittar sitt drömhus. Budar på det, skriver kontrakt, besiktar det och köper det inom loppet av en och en halv vecka. Helt sjukt! Men så rätt det känns.

Love
Helt plötsligt känns det som att vi håller på att bli vuxna, haha. Visste inte att det var möjligt!

Vårt drömhus!

Jag har ju berättat innan om våra husdrömmar och hur vi hoppades på att hitta något litet, säreget och naturnära. Och ja, den här lilla godingen prickar av alla punkterna! Det är nämligen en liten sommarstuga som har byggts ut med ett litet torn (!) och har en väldigt lummig och söt naturtomt. Ett par hundra meter till Ringsjön, nära till skogs och naturområden och bara 40 minuters pendling till Lund med tåg. Det kommer att behöva en rätt rejäl dos med kärlek men det har vi som tur var i mängder att ge. Och även om det egentligen är lite litet, har noll förvaringsutrymmen (och jag som ÄLSKAR förvaring) och inget badkar (än så länge) så föll vi pladask och är så himla, himla glada.

En annan kul sak… Det är att flyttlasset går om exakt tre veckor från och med idag. Haha! Tur att man 1. har jobbat som projektledare i så många år. 2. att man har verktyg som GANT-scheman att luta sig mot och 3. har flyttat så många gånger i sitt liv att man är van vid att göra det effektivt. I gengäld ska det bli extremt skönt att få flytta före midsommar och innan vår semester. Både så vi hinner börja fixa med det som ska göras och, mest av allt, hinner njuta av den första sommaren!

Our house
Sexton hus tittade vi på allt som allt innan vi hittade rätt. Vilket var fantastiskt nyttigt! Vi har lärt så mycket om så många olika saker sedan vi började kika runt för några månader sedan.

Mot Höör!

Gaaah, dagdrömmer typ femtielva gånger om dagen om hur jag kommer att sitta och skriva och måla där uppe i i vårt lilla tornrummet. Men ja, nu vet ni varför det har varit så extremt här. Om april var en tung månad psykisk så blev maj mest mentalt intensiv för att det hände så mycket överallt. Och de kommande månaderna lär bli mest fysiskt ansträngande eftersom vi ska rensa rejält bland allt vi har och flytta på det några mil norrut till Höör! Visst hänger du väl med?

8 Kommentarer  |  4 gillar

Två år som företagare

Poff! I tisdags insåg jag att jag helt plötsligt har varit företagare i två år nu. Hur galet fort har inte detta gått? Samtidigt känns det som om det var minst fem år sedan jag var anställd så jag vet inte hur tillförlitlig min tidsuppfattning är, hehe. Men ja, om mitt första år som företagare kändes utbildande så måste jag ändå säga att det andra året var snäppet vassare. På gott och ont. Jag upplevde faktiskt att det andra företagaråret var ett riktigt mellanår. Mycket kändes motigt, tufft, saker drog ut på tiden och som jag berättat flera gånger undrade jag om jag verkligen kommer lyckas med allt det här som jag drömmer om. Och det är det förstås ingen som vet! Men jag tror det och kommer att fortsätta jobba mot det ett steg i taget.

Clara
Det är en så häftig känsla när man känner att man har hittat rätt. Varenda fiber i min uppenbarelse känner det, även om det ibland är tungt och motigt som f-n att driva eget.

Två år som företagare

Nu när jag läser blogginlägget om mitt första år som egenföretagare blir jag nästan lite fnissig över hur lite jag visste och hur min otålighet verkligen strömmar genom varje textrad. Så, jag lär väl titta tillbaka och tänka något liknande om ett år från och med idag med!

Den ständiga utvecklingen

Det är verkligen en ständig utveckling att driva bolag. Under det här året så upplever jag att jag har blivit lite bättre på att bida min tid. Nu kan jag tydligt att jag var alldeles för tidigt ute med idén om mitt bokmanus och hur idén bar var i sin linda då. Men ja, jag är ju (surprise!) ofta för otålig och snabb för mitt eget bästa men efter det här året tycker jag ändå att jag har blivit lite coolare. Förmodligen också för att jag har blivit ännu mer säker i mig själv, vet mitt värde och ser mina egna framsteg. Men ja, det är bara att träna vidare.

Jag har också blivit mer erfaren och bättre på att förhandla, mycket bättre på att lyssna på min magkänsla och insett att det här med att gå emot den är nästan alltid en dum idé. Det är en galen skillnad på att utmana sina rädslor och gå emot magkänslan och det senare ska jag fortsätta sluta göra för det blir aldrig bra.

En annan insikt är vilken oerhört fantastisk merit det är på CV:t att driva företag. Har fått jobberbjudanden som nästan gjorde mig lite svimfärdig innan jag bestämde mig för att fortsätta med prick det jag gör.

View
Hoppas verkligen att det tredje företagaråret kommer att bära med sig lika många äventyr och fina upplevelser som de två första.

Vad kommer hända framöver?

Well, ambitionen är att fortsätta med det jag såsom jag gör det med mina tre ben: föreläsningar och utbildningar, det digitala med Bossbloggen och Bossbrudar samt ledarskapscoachning, mentorskap och personlig rådgivning. Jag gillar den här mixen av uppdrag och det ska bli så kul att få fortsätta utveckla dem alla under det tredje företagaråret. Nu i april ska jag till exempel leda en workshop om självledarskap på Sveriges största företagarmässa i Svedala. Inte nog med det. I maj kommer jag inte bara föreläsa om hållbart arbetsliv utan också debutera som moderator för panelsamtal på Tillväxtdagen i Västervik. Kan inte med ord beskriva hur kul detta ska bli!

Sedan är det ett par andra bollar i rullning nu som jag med nervösblandad förtjusning försöker få i mål. Sedan väntar förstås avslutandet av min universitetsutbildning också. I juni nästa år siktar jag på att ta min andra kandidatexamen och blotta tanken på att bli klar med den är svindlande.

Vad säger du som läser? Hur har du uppfattat mitt andra år som företagare? Är alltid en sak att uppleva saker själv och en annan att se dem utifrån så vore riktigt kul att få höra ditt perspektiv!

Kommentera  |    Gilla!

Born this way – nu är jag diplomerad coach

Detta inlägg i skrivet i reklamsamarbete med
CoachCompanion

Vi har ju pratat om det förut, det här med att känna sig lite annorlunda. För även om jag allt som oftast trivs fantastiskt bra i mitt eget skinn så känner mig rätt så weird ibland. Och under förra året, mitt andra år som företagare, då gjorde jag det mest jämt. Även om det var ett bra år på många vis kändes det motigt och tungt. Jag började dessutom tvivla en del på vad jag håller på med. Men eftersom jag är målmedveten så har jag jobbat på som vanligt ändå och i november fick jag möjligheten att börja samarbeta med CoachCompanion för att utbilda mig till diplomerad coach. En oväntad chans som har visat sig påverka mig på flera olika vis såhär fyra månader senare.

Något annat jag tar med mig är minnet av alla glada skratt som jag har fått i coachfamiljen. Helt underbart!

Born this way

I december så gjorde vi några övningar och en av dem påverkade mig rätt starkt. Mycket för att den inte gav mig ett endaste svar utan snarare lämnade mig med de två stora frågor som jag hade brottats med hela året. Är det möjligt att lyckas med det jag drömmer om? Och kommer jag att lyckas? Det kanske kan låta banalt men för mig sammanfattade de allt mitt tvivel, all min undran och jag var så frustrerad över att inte ha svaren på dem.

En frustration som jag bar med mig i nästan två månaders tid. Men för någon månad sedan lossnade den tack vare ett samtal med min fantastiska mentorcoach. Och som det så ofta visar sig i coachsamtal låg svaret mitt framför näsan på mig. Klart jag kommer att lyckas! Jag lever ju på många vis redan min dröm och varje år tar mig bara längre och längre på den här häftiga resan.

När den insikten föll på plats så kunde jag andas ut de spänningar jag burit på. Tack vare utbildningen kunde jag också hitta styrka från ett annat håll. Nämligen musiken och närmare bestämt låten Born this way. Jag är kanske inte Lady Gagas största fan när det gäller hennes musik. Men efter att ha sett dokumentären Five foot two kan jag inte låta bli att beundra hennes kreativitet, jäklar anamma och mod inför att alltid gå sin egen väg. Så nu peppar jag mig själv flera gånger i veckan med att dra på den och påminna mig om att jag inte bara är på rätt väg… I was born this way! Både som människa, ledarskapsutvecklare och coach.

Jag vet inte om ni minns det, men när jag började utbildningen så visade jag ju mina bilder på före och efter. Före kände jag mig som den där lilla grodan och ja, nu brinner helt klart tomteblossen!

Nu är jag diplomerad coach!

Så ndiplomerad coach sedan en dryg vecka tillbaka, tjoho! Och även om detta är nytt så har jag, genom hela utbildningen, burit med mig den fina känslan av att ha hittat hem. Jag har jobbat med det coachande ledarskapet länge, men nu har jag hittat en ny nivå och den känns så hemtrevlig. Hemtrevlig och lyxig. För det är en lyx att hitta rätt och jag kan så tydligt se hur coachningen kommer att vara en ännu mer naturlig del av mig framöver.

Bästaste coachkompisarna.

Hur, det kommer jag att skriva ett eget inlägg om i nästa vecka. För stunden tänker jag att gotta mig ordentligt i glädjen över att ha klarat diplomeringen. Men också av känslan att slottet, som jag ser mitt företag som, har fått ett nytt rum. Ett rum som är en luftig oas med högt i tak och mjuka fåtöljer som tillåter samtal om både det som är pirrigt och svårt.

Vad säger du? Har du hittat hem i arbetslivet och hur kom du i så fall dit? Om inte, vad tror du behövs för att du ska komma dit du vill vara? Dela gärna med dig av dina tankar!


Detta inlägg är skrivet i reklamsamarbete med CoachCompanion. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR – läs Bossbloggens PR Policy

Kommentera  |  4 gillar

Sida 1 av 5

© Bossbloggen.se