Tagg: Drömjobb

Let’s show them what crazy can do

Alltså. Det här är inte ett sponsrat inlägg på något sätt. Men jag vill verkligen lyfta den här reklamfilmen. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den nu i veckan. Säkert tio. Och jag gråter nästan varenda gång.

Let’s show them what crazy can do

För om jag hade fått betalt för varje gång någon ifrågasatt min kompetens på grund av att jag är kvinna, för att jag har nära till känslor eller då jag har klassats som knasig, bitchig eller galen… Ja, då hade jag nog varit rik för länge sedan. För på många vis är det jag gör idag galet. Att hoppa av en heltidsanställning för att starta eget utan kontakter och utan startkapital och köra stenhårt på det. Att driva företag och plugga samtidigt. Trots att sjukpenning, pensionen och en eventuell föräldrapenning riskeras. Trots att det kanske inte funkar. Trots att det är en stenhård bransch att ta sig in i. Samtidigt, även om jag tvivlar ibland så är jag så jäkla säker på att det är detta jag ska göra.

Som tur var har jag ju samtidigt personer i min absoluta närhet som skiter i att saker ser galna ut. Som peppar, stöttar och supportar. Ifrågasätter och utmanar. Tack vare det och allt arbete jag gör så går det framåt. Mer och mer för varje månad och även när saker inte blir som jag hoppats så ska jag fortsätta leva mitt drömliv och bygga mitt drömföretag. Hur galet det än är. Och om du bär på en dröm, hur stor, liten eller galen den känns tycker jag med att du ska satsa på att förverkliga den om du kan. Let’s show them what crazy can do!

2 Kommentarer  |  3 gillar

Entreprenörskap är inte alltid enkelt

En sak är säker. Entreprenörskap är inte alltid enkelt. Vissa dagar känns allting möjligt. Man är nästan inspirationshög på alla upplevelser, möten och möjligheter som omger en. Andra dagar… Well, då är man inte lika kaxig. Tvärtom så känns allting omöjligt, tungt och hopplöst. Riktigt jäkla pissjobbigt om vi ska snacka klarspråk.

Tycker denna bild är jäkligt talande bara det att framgången ofta består av många sådana här trasselknutar med små uträtade pauser emellan dem. Bild: Me.me

Entreprenörskap är inte alltid enkelt

I fredags eftermiddag åkte jag in i en klassisk dipp och tre timmar senare var den över igen. Varför? För att jag grät en stund och det var skönt att lätta på trycket och bara det räckte för att få tillbaka lite jäklar anamma igen. Jag distraherade mig en lite jobb. Närmare bestämt en intervju till Möt en boss med en alldeles briljant ledare vilket är bland de mest inspirerande jag kan göra. Efter det pratade jag med Alex, min älskade entreprenörskompis som är underbar i vått som torrt och som jag ömsom svär och ömsom skrattar åt livsstilen vi valt. Sedan gav jag mig ut och sprang och den endorfinkicken gjorde mig i stället så salig att jag dansade mig igenom middagsförberedelserna.

Det gäller att komma ihåg att få saker i livet kommer gratis (och de saker gör det ska man tacka för). Så det gäller att fortsätta jobba på även om det känns som att man jobbar i motvind. Det är också därför det blir så extra viktigt att jobba i ett vettigt tempo redan från början. Annars kommer man inte orka hela vägen. Oavsett om en arbetar som entreprenör, ledare, om du pluggar eller gör något annat så kommer det krävas av dig att du emellanåt bara stretar på. Det är inte superkul jämt och det kommer att kännas som om det aldrig kommer bli kul igen. Efter regn kommer solsken och även om det inte känns så, så är de där regniga perioderna med motvind minst lika utvecklande som de där du har momentum. Om inte mer.

Så, fortsätt simma, fortsätt simma. Det ska jag göra. Men kan du känna igen bilden ovan? Av att saker ofta låter väldigt mycket lättare, och framförallt snabbare, än vad de egentligen är?

Kommentera  |  1 gillar

Jobblistan

Fredag hörrni! Hur fint är inte det? Tänkte att denna soliga nästan kläm-dag kan behöva ett lättsammare ämne och då passar väl ändå jobblistan som jag först såg hos Linn Herbertsson perfekt?

Bossbloggen Clara Löfvenhamn

Tänk om en hade vetat när man var mindre vart man skulle hamna i livet? Jag hade nog aldrig gissat att jag skulle bo här eller jobba med det jag gör. Nu är jag i gengäld överlycklig att jag gör det. Foto: Zeynep Seitomer

Jobblistan

Vad ville du bli när du var barn?

Jag var ett dagdrömmande barn och ville nog helst bli författare eller konstnär.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade verkligen noll och ingen aning. Var så vilsen i gymnasiet på så många plan och visste varken vad jag kunde, borde eller ville bli.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?

Svenska har alltid varit ämnet jag briljerat i och jag har haft det lätt för bild, musik, samhällsämnen och språk. Hade överlag lätt för mig i grundskolan och sedan blev gymnasiet, där jag läste naturvetenskaplig linje på två år i stället för tre, en verklig kalldusch. Fortsatte leverera i svenskan men naturämnena var tuffa.

Har i efterhand alltid fascinerats över att jag aldrig övervägde att inte byta inriktning. Hade jag varit “betygsmart” hade jag ju läst samhälle med språkinriktning i stället eftersom det var de sakerna jag hade lätt för. Men nä, är väl ändå rätt typiskt mig att välja något supersvårt och sedan köra på det oavsett vilket.

Vilket var ditt allra första jobb?

Mitt allra första jobb var att gå ut med Kurre på lunchrasterna. En fantastiskt söt, liten vit, luddig Bichon frisée som jag rastade varje skoldag från sjätte klass tills jag slutade nian. Kommer aldrig glömma första månadslönen som jag fick. Tre mäktiga hundralappar.

Vad har du haft för olika betalda jobb?

Efter lilla Kurre så har jag bland annat jobbat på McDonalds (ett av de roligaste jobben). Men också som receptionist och telefonist, som telefonförsäljare, som servitris, säljare, trafikledare, administratör, projektledare och inköpare. Och så ett gäng olika ideella uppdrag utöver det inom den fackliga sfären och styrelseuppdrag av olika slag. En fantastiskt bred och bra grund att stå på.

Vad har du gått för utbildning?

Ledarskap och organisation samt journalistik. Jag har nu läst motsvarande en högskoleexamen i det första ämnet och en kandidat i det andra. Så nu väntar två års plugg av sociologi på halvfart så jag får dubbla kandidat i sociologi med inriktning ledarskap och organisation samt journalistik.

Clara Löfvenhamn

Har nästan inga bilder på mig själv från min ungdom. Om jag inte minns helt fel så är jag 21-22, jobbade som säljare och hade precis fått veta att jag var sjuk i anorexi och ortorexi. Samtidigt så hade jag och tjejkompisarna hade en så rolig tid tillsammans och jag slängs tillbaka dit så fort jag hör låten Destination Unknown, haha.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?

Att utveckla morgondagens ledare! Dels genom arbetet som jag gör här på bloggen men också genom att föreläsa och utbilda inom olika ledarskapsfrågor. Sedan är jag också personlig rådgivare åt ledare i olika positioner och är ett bollplank som bidrar med råd och stöd i situationer som kan tänkas uppstå i deras chefsuppdrag. Det är en väldigt, väldigt varierande vardag och jag älskar den just för att jag får lära mig så himla mycket och känna att jag bidrar med något verkligt viktigt.

Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?

Mina starka sidor är att jag är nyfiken, vetgirig och orädd. Jag testar gärna nya saker, är social som sjutton och älskar ordning och reda. På gott och ont så slutför jag i princip alltid det jag har påbörjat. Mina svagare sidor är helt klart att jag har lätt att ta på mig för mycket, att jag är tidsoptimist och ibland överskattar vad jag egentligen ska hinna med på en dag. Övar verkligen hela tiden på de där svagheterna om än med varierande framgång.

Nämn något som du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?

Det projekt som jag är mest stolt över att ha förverkligat är ett välgörenhetsprojekt som jag var projektledare för. Vi samlade in kläder bland företagets medarbetare som sedan skickades till en organisation i Rumänien som distribuerade dem till behövande barnfamiljer och på stadens barnsjukhus flera gånger per år. Det var därigenom som jag började åka till Rumänien som volontär och det var så fint att få se förhållandevis små medel göra en så stor positiv skillnad för människor.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget? 

Jag hade velat utbilda mig till psykolog eller sjuksköterska och jobba för Läkare utan gränser eller någon liknande organisation. Så snart det sker en krissituation i världen blir jag så frustrerad över att inte kunna ta mig dit direkt och hjälpa till.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Ett över längre tid monotont och hjärndött sådant utan någon mänsklig kontakt. Jag är extremt mekanisk (och envis) på så vis att jag fixar att göra samma sak om och om igen om jag vet att det leder mig framåt – men om jag inte ser nyttan med det och det här monotona fortsätter över tid blir jag knäpp(are). Och det snabbt, hähä.

Vad gör du om fem år?

Vem vet det? Men jag hoppas ju verkligen att jag gör exakt samma som jag gör idag – fast större. Då håller jag på att skriva min andra eller tredje bok, har ett par medarbetare anställda och att vår chefsförberedande ledarskapsutbildning hjälper blivande ledare att landa sina drömjobb. Det bästa vore att det jämställda arbetslivet redan är uppnått då så vi slipper prata om det mer men ja, den lever får se.

Nog om mig. Nu är jag som vanligt nyfiken på vad dina svar svar skulle vara på några av frågorna?

  1. Vilka är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?
  2. Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det yrke du har i dagsläget?
  3. Vad gör du om fem år?

Kommentera  |  1 gillar

We Are Influencers

Tänk ändå. För ynka två år sedan så stod jag i startgroparna att lansera Bossbloggen och vid det laget jag redan hunnit tillbringa flera månader med att försöka förstå och sätta mig in i bloggbranschen. Jag läste mängder med bloggar och jag lyssnade jämt på podcasten We Are Influencers för att lära mig mer. Nu är jag med i den.

Clara Löfvenhamn från Bossbloggen intervjuas i We Are Influencers

We Are Influencers

En av dessa dagar så städade jag badrummet (sjukt glammigt) medan jag lyssnade på ett avsnitt. Jag tror det var det där Jossan var med och tänkte att det hade varit en dröm att själv bli intervjuad där en dag. Det var så svindlande att tänka på. Och jag kommer ihåg att jag skrattade högt för mig själv för att det kändes så… Stort och avlägset. Men ja, nu har avsnittet som jag är med i släppts.

Så om du är det minsta nyfiken på min resa som influencer, om min utmattning och på ledarrollen som jag har haft det senaste halvåret som tillförordnad ordförande för InoS så ska du lyssna på det sjuttioåttonde av dem. För den som är intresserad av branschen och influencer marketing kan jag dock varmt rekommendera att lyssna på dem alla. Det är så många kunskaper som ryms i varje avsnitt, men också intressanta livsöden och häftiga personligheter.

Därför är jag grymt tacksam för att jag fick vara med, både i podden men också i branschen som jag upplever som så varm, vänlig och trevlig. Men finast – det är att få hänga här och bli klokare med er. Jag har verkligen världens bästa jobb!

Lyssnar gör du hos Influencers of Sweden eller i närmsta podcastapp och jag vill jätte, jätte, jättegärna att du berättar vad du tycker när du har gjort det. Var det bra? Kunde något göras bättre? Feedback är alltid välkommet!

2 Kommentarer  |  5 gillar

Prestationspassion – att prestera passionerat eller låta passionen prestera

Min eminenta bransch- och styrelsekollega Linda (Resa medvetet) skrev häromdagen en grymt intressant bloggartikel om prestationspassion för Influencers of Sweden och jag skulle faktiskt vilja fånga upp ämnet även här, om än utifrån en annan vinkel.

Clara Löfvenhamn

Naturen är en fantastisk fristad för passionen tycker jag och snart, snart hoppas jag på att få bege mig ut med en ny kamera så jag kan leka med min kreativitet än mer!

Vad är passionsprestation?

Ur ett historiskt perspektiv i vårt affärsliv så kan vi se att prestation och passion är två motpoler till varandra. Samtidigt så blir det allt vanligare i dagens självförverkligande tider att de smälter samman. Allt fler vill arbeta med saker som de älskar och brinner för och en del av oss har rent utav förmånen, förutsättningarna, välståndet och möjligheterna till att kunna få göra det. Förverkliga våra drömmar och designa våra liv. Fantastiskt! Men vad är skillnaden mellan att prestera passionerat och låta passionen prestera? Och vad händer när passionen överskuggas av prestation?

Läs mer: Sociala medier + chefsdröm = sant?

När passionen får styra

Lite vad som helst verkar det som. Just nu är det exempelvis min passion som håller mig inomhus vid tangentbordet (och eluttaget) att skriva dessa rader till er i stället för att ligga ute på gräsmattan. Det är min passion som ligger till grund för den här plattformen och att mitt arbetsliv kretsar kring ledarskap. Vissa av oss vill bygga bolag, vissa vill arbeta 9-5, en del inte jobba alls, vissa vill baka och andra spela brädspel eller klättra i berg. Jag värderar inget av sätten att få utlopp för sin passion. Det finns inget som är rätt eller fel där. Eller ja, i alla fall inte så länge man tar hand om sig själv, andra och sin omgivning och inte skadar någon.

Att prestera passionerat innebär att man, även om arbetet kanske inte är det roligaste, ändå lägger den energi och det engagemang som krävs för att jobbet ska bli bra.

Att låta passionen prestera handlar i stället om att ta sin passion och göra business med och tack vare den. Det kan vara en intensiv och spännande balansgång och det är lätt hänt att passionen överskuggas av prestationen. Framförallt när passionen blir ett levebröd och vi lever i ett samhälle som ständigt värderar prestationen högre.

Att prestera passionerat har aldrig varit ett problem för mig, jag blir för engagerad för att kunna göra något annat och jag är så glad nu när jag får arbeta med min passion dagarna i ända. Samtidigt kan det senare kan vara svårare i perioder, inte minst i de perioder som minst prestationsångest slår till. Då jag helt plötsligt blir mer fokuserad på siffror och känner hur stressen ökar och hur ångesten startar så fort jag går in på Instagram. Helt i onödan.

Bra påminnelse: Livet är trots allt ingen tävling om vem som kommer snabbast ner i graven.

Kreativitet

Mina estetiska hobbies är en av de få sakerna som jag ändå lyckas hålla helt kravlösa. Det är så skönt att kunna få förlora sig i en värld av färger eller musik.

Mina sätt att försöka hålla passionen före prestationen

Så, vad kan en göra då för att hålla passionen framför prestationen? Jag kan bara mina knep förstås och tar gärna emot tips på fler, ty det är inte alltid så enkelt att balansera detta.

Go back to the basics

Ofta kan det hjälpa att backa bandet en smula och gå tillbaka dit det började: nämligen hit. Att skriva om ledarskap och prata med er. Det är det som är grunden för allt och det känns tryggt och hemma att vara här med er.

Titta inte på statistiken mer än nödvändigt

Jag håller givetvis ett litet öga på hur bloggstatistiken ser ut för att kunna svara på frågor om bloggen. Men jag gör det knappt ens en gång i veckan, i snitt två gånger per månad. Instagram och Facebook likaså. I de senare två kanalerna räknar jag varken likes eller räckvidd utan lusten får styra min närvaro i dem.

Det här arbetssättet är inte alltid det enklaste. Dels eftersom siffror är så tacksamt mätbart och lätt att ta på. Inte mint när en är en tävlingsidiot som alltid vill leverera bra resultat (någon annan här som känner igen sig i det?). Men jag väljer aktivt att arbeta så för att underhålla passionen på lång sikt.

Gör något helt annat

Ibland kan det underlätta att lämna internet därhän för att göra något helt annat. Påminna mig om att livet är så mycket mer än ens jobb. Jag tycker ju nämligen det helhjärtat idag, men bland är det tyvärr lätt att falla tillbaka in i gamla ovanor och beteendemönster.

Bubblaren: Inte ta saker på så stort allvar

Självklart är det ofta bra att vara seriös i sitt arbete – men det är en hårfin balans mellan att vara seriös eller att ta saker på för stort allvar eller att tillskriva det långt större betydelse än vad det behöver ha. Självdistans är bra att ha och kan verkligen hjälpa en att få perspektiv på när saker inte går som en har tänkt sig dem eller när man inte lyckas leverera till de 120 procent som man har föreställt sig.

Vad säger ni om det här med passionsprestation? Känner du igen dig eller det känns helt främmande? Och hur gör du i så fall för att balansera prestationen och passionen med eller mot varandra?

2 Kommentarer  |  3 gillar

© Bossbloggen.se