Detta inlägg i skrivet i reklamsamarbete med
CoachCompanion

Vi har ju pratat om det förut, det här med att känna sig lite annorlunda. För även om jag allt som oftast trivs fantastiskt bra i mitt eget skinn så känner mig rätt så weird ibland. Och under förra året, mitt andra år som företagare, då gjorde jag det mest jämt. Även om det var ett bra år på många vis kändes det motigt och tungt. Jag började dessutom tvivla en del på vad jag håller på med. Men eftersom jag är målmedveten så har jag jobbat på som vanligt ändå och i november fick jag möjligheten att börja samarbeta med CoachCompanion för att utbilda mig till diplomerad coach. En oväntad chans som har visat sig påverka mig på flera olika vis såhär fyra månader senare.

Något annat jag tar med mig är minnet av alla glada skratt som jag har fått i coachfamiljen. Helt underbart!

Born this way

I december så gjorde vi några övningar och en av dem påverkade mig rätt starkt. Mycket för att den inte gav mig ett endaste svar utan snarare lämnade mig med de två stora frågor som jag hade brottats med hela året. Är det möjligt att lyckas med det jag drömmer om? Och kommer jag att lyckas? Det kanske kan låta banalt men för mig sammanfattade de allt mitt tvivel, all min undran och jag var så frustrerad över att inte ha svaren på dem.

En frustration som jag bar med mig i nästan två månaders tid. Men för någon månad sedan lossnade den tack vare ett samtal med min fantastiska mentorcoach. Och som det så ofta visar sig i coachsamtal låg svaret mitt framför näsan på mig. Klart jag kommer att lyckas! Jag lever ju på många vis redan min dröm och varje år tar mig bara längre och längre på den här häftiga resan.

När den insikten föll på plats så kunde jag andas ut de spänningar jag burit på. Tack vare utbildningen kunde jag också hitta styrka från ett annat håll. Nämligen musiken och närmare bestämt låten Born this way. Jag är kanske inte Lady Gagas största fan när det gäller hennes musik. Men efter att ha sett dokumentären Five foot two kan jag inte låta bli att beundra hennes kreativitet, jäklar anamma och mod inför att alltid gå sin egen väg. Så nu peppar jag mig själv flera gånger i veckan med att dra på den och påminna mig om att jag inte bara är på rätt väg… I was born this way! Både som människa, ledarskapsutvecklare och coach.

Jag vet inte om ni minns det, men när jag började utbildningen så visade jag ju mina bilder på före och efter. Före kände jag mig som den där lilla grodan och ja, nu brinner helt klart tomteblossen!

Nu är jag diplomerad coach!

Så ndiplomerad coach sedan en dryg vecka tillbaka, tjoho! Och även om detta är nytt så har jag, genom hela utbildningen, burit med mig den fina känslan av att ha hittat hem. Jag har jobbat med det coachande ledarskapet länge, men nu har jag hittat en ny nivå och den känns så hemtrevlig. Hemtrevlig och lyxig. För det är en lyx att hitta rätt och jag kan så tydligt se hur coachningen kommer att vara en ännu mer naturlig del av mig framöver.

Bästaste coachkompisarna.

Hur, det kommer jag att skriva ett eget inlägg om i nästa vecka. För stunden tänker jag att gotta mig ordentligt i glädjen över att ha klarat diplomeringen. Men också av känslan att slottet, som jag ser mitt företag som, har fått ett nytt rum. Ett rum som är en luftig oas med högt i tak och mjuka fåtöljer som tillåter samtal om både det som är pirrigt och svårt.

Vad säger du? Har du hittat hem i arbetslivet och hur kom du i så fall dit? Om inte, vad tror du behövs för att du ska komma dit du vill vara? Dela gärna med dig av dina tankar!


Detta inlägg är skrivet i reklamsamarbete med CoachCompanion. För mer information om hur jag förhåller mig till samarbeten och PR – läs Bossbloggens PR Policy