Den första springturen

Jag hintade om det igår men i torsdagskväll skedde en debut som jag verkligen har längtat efter. Jag tar i från tårna när jag kallar det för den första springturen. Egentligen var det än trettio minuter lång promenad där jag joggade långsamt i 2×2 minuter + 1×1 minut. Men jag gjorde det! Jag sprang!

Den första springturen

Hade på mig mina snabba skor som namnet till trots knappast påverkade tempot särskilt mycket, hähä.

Den första springturen

Vi har ju pratat om förr att all träning inte är bra träning och jag har under min tid som utmattad haft träningsförbud under långa perioder. Men när jag har kunnat så har jag gått på sjukgymnastik och hela våren har jag gjort det en gång i veckan. Och nu, nu är det roligt nog dags att steppa upp det. Så nästa steg är alltså att hasa sig ut på en promenad och se om jag kan springa en minut eller två.

Sunset

Är ju allt annat än fel att få röra sig bland alla dessa vackra blommor.

Sunset

Och när jag var klar så möttes jag av denna gyllene vy. Så himla fint! Var så trött under resten av kvällen och mör hela fredagen. Dock utan att vara utslagen! Vilket känns galet lovande. Hoppas att kunna fortsätta öka på träningen successivt under hösten så att jag ska bli piggare och starkare och fullt frisk från utmattningen till slut. Fysisk aktivitet är den sista pusselbiten som saknas i min rehabilitering men nu känns det ändå som att det börjar likna något.

Har alltid tränat mycket och regelbundet förr och har saknat det som sjutton under dessa år när jag inte kunnat tränna. Så detta känns verkligen, som jag skrev igår, som minimala steg för mänskligheten men gigantiska steg för mig. I framtiden hoppas jag på att kunna rida mer, simma någon gång då och då och kanske dansa lite igen om en får drömma stort. Vi får se vad som infrias!

Tränar du någonting i din vardag och i så fall vad?

Liknande inlägg:

Föregående

Lugn men effektiv på samma gång

Nästa

Höstrusk

2 Kommentarer

  1. Josefine

    Duktigt av dig att ge dig ut och springa! Jag har tyvärr såå svårt för att springa, men gillar promenader.
    Jag har också en bakgrund med utmattningsdepression men det som hållt mig uppe är karate. Fokuserad träning där man måste släppa alla tankar/oro och stress.
    Kram och tack för din blogg!

    • Clara Löfvenhamn

      Har inte varit ett jättestort fan av löpning tidigare men nu när jag inte har kunnat göra det på så lång tid känns det fantastiskt, haha. Men vi får väl se hur länge peppen håller i sig 😉 Vad glad jag blir att du har ett sådant andningshål som karaten! Det verkar vara en väldig rolig sport måste jag säga. Måste vara skönt med en träningsform som man kan hämta styrka ur den både fysiskt och psykiskt, eller det är i alla fall så jag tänker mig att den är. Är jag helt fel på det? Innerligt tack för att du är med här, stor kram! <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se