Kategori: Karriär (Sida 1 av 12)

Förbereda sig för föreläsning

God morgon! Hur står det till? Med mig är det fint. Är ju i Stockholm för att föreläsa och håller på att jobba undan dagens största måste före dess. Så skönt när man hinner göra det. Det här med att förbereda sig för föreläsning känns ibland som en hel vetenskap. Jag vet vissa kollegor som kör en hel ritual innan det är dags att kliva upp på scenen medan andra fristylar från början till slut. Själv är jag mittemellan och nöjer mig med att vara lagom förberedd, improvisera lite grand och att ta några djupa andetag innan det drar igång.

Men de goda råden är ofta många om vad man ska göra och inte. Så, för att kanske nyansera det lite, tänkte jag dela med mig av hur jag tänker kring att förbereda sig för att föreläsa eller hålla en dragning av något slag.

Panel 1

Från ett ögonblick när jag talade med hela kroppen hos StyrelseAkademien i Malmö. Foto: Isabella Holmqvist

Var lagom förberedd

Det är en hårfin gräns mellan att vara förberedd och förbereda sig för mycket. Är du kunnig inom ditt ämne? Har du en röd tråd och vet vad du vill ha sagt? Grymt, då kanske du inte behöver ägna tjugo timmar åt att förbereda dig. Det beror givetvis på syftet med presentationen men oftast så är du trots allt anlitad för att du har kunskap att dela med dig utav så lägg mest fokus på att faktiskt få ut den kunskapen.

Ha inte text i din PowerPoint

PowerPoint i all ära, den kan vara en fantastisk visuell förstärkning, men undvik att ha text i den. Och har du text – läs inte upp den innantill eller ha stora textsjok som man ska läsa om det inte är något väldigt talande exempel. Bäst upplever jag ofta att det är när det bara är bilder om ens någon PowerPoint alls. Eventuella viktiga siffror eller uppgifter kan man ha på ett talarkort och sedan brukar jag ha en kort PDF med sammanfattning av föreläsningen som man kan skicka ut efteråt i stället för att ha allting i sina slides.

Läs av publiken

Alla föreläsningar och presentationer skiljer sig åt, du har olika dagsform och i vissa fall är publiken helt med dig direkt och ibland är ni på helt olika ställen. Därför har jag tagit till vara på råd från andra föreläsningsveteraner att vara på plats lite innan och socialisera sig med publiken om möjlighet finnes.

Kom ihåg det eviga lärandet

Att föreläsa är som allt annat ett enda evigt lärande. Nya situationer uppstår, nya fel händer, nya lärdomar erhålls. Så passa på att utvärdera för dig själv efter varje dragning. Vad du har lärt dig och vad du ska testa att göra annorlunda nästa gång?

Vad är det viktigaste?

Om det är en enda sak som du vill att publiken ska ta med sig från föreläsningen eller presentationen: vad ska det vara då? Vad är det viktigaste?

Exempel: min föreläsning Management by Generation Z handlar om den yngsta generationens intåg på arbetsmarknaden och in i chefsroller. Om era förmågor, förutsättningar och vad ni (är trots allt en femtedel av er läsare hör till denna generation) kan och vill bidra med till era arbetsplatser. Men det viktigaste från den föreläsningen är faktiskt att vi alla är människor oavsett ålder. Alla har vi förmågor och färdigheter så det upprepar jag flera gånger under föreläsningens gång: vi alla är människor för det är trots alla likheter och olikheter det viktigaste av allt.

Så, med det konstaterat ska jag göra mig i ordning för att sticka iväg till dagens gig. Har du några bra knep som du brukar använda dig av när du ska presentera något eller hålla en dragning? Dela gärna med dig så kan vi ha en liten tipslista här!

4 Kommentarer  |  4 gillar

Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb – två år senare

Insåg häromdagen att det, den tjugofjärde oktober, var två år sedan som jag sa upp mig från min heltidsanställning. Förra året kändes det som en stor årsdag. Högtidligt. I år hade jag noll koll och publicerade omedvetet det här inlägget om hur man når sina mål just den dagen. Så fint hur något som känns livsomvälvande ena året är en walk in the park ett år senare.

Samtidigt som beslutet att hoppa rakt ut i entreprenörskapet var det bästa jag har gjort är det inte enkelt alla dagar. Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb är en risk. Rätt stor sådan. Så jag har skrivit ihop en faktaartikel om saker som kan vara bra att tänka på om man gör det som publiceras i nästa vecka. Idag stannar vi vid min personliga reflektion om min upplevelse.

Clara

Samma person nu som för två år sedan. Mer frisk, välmående och klokare nu än vad jag någonsin har varit. Livet är verkligen en cool och ibland hård läromästare ibland. Foto: Ida Svensson

Att säga upp sig utan att ha ett nytt jobb – två år senare

Ibland undrar jag om verkligen fattade rätt beslut. Jag sade ändå upp mig och bestämde mig för att starta eget utan ett kapital och utan ett etablerat nätverk i en bransch som är svår att få jobb inom. Skulle jag börja tänka närmare på min pension, mitt SGI för att inte tala om potentiell föräldrapenning så hade jag nog fått panik och börjat gråta efter att vrida tillbaka klockan. Vissa dagar vill jag skrika rakt ut av prestationsångest och ha ett vanligt jobb igen.

Men även om jag tvivlar ibland och undrar om jag gjorde rätt så känner jag verkligen i hela min kropp att jo, det gjorde jag. Det var värt det. Det är det fortfarande. Jag jobbar med det jag älskar. Jag får göra skillnad genom de olika uppdrag som jag har och tar på mig. Det är mäktigt. Men också ett privilegium och ja, jag vet att jag tjatar om det. Men det känns som att det behövs i vår självförverkligande tid där det så ofta sägs räcka med mindset för att klara allt. Mindset räcker inte alls. Jag hade inte kunnat göra detta utan stöd från mina nära och kära. Inte heller alla fantastiska personer som jag har träffat under de dryga två åren innan jag startade bloggen och så vidare.

Clara

Ska bli så spännande att se vad det kommande åren har i sitt sköte. Men förhoppningsvis gör jag samma saker som nu bara i större och mer omfattande skala.

Så känns det såhär två år efter att jag sa upp mig. Måste erkänna att det är lite läskigt ibland att prata om min entreprenörsresa medan den pågår. Oftast får vi ju bara höra om sådant i efterhand. Lite lagom polerat och snyggt sammanfattat. Samtidigt känns det mindre ensamt att bjuda in er på resan och låta er följa med på den. Den är inte rak men vi har ändå kommit en bra bit på väg på det här 1,5 året som jag drivit mitt företag. Eller hur? 

Har du förresten någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha ett nytt jobb? Kan du inte dela med dig av din resa? Vore så roligt att få höra fler tankar om det!

Kommentera  |  3 gillar

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Minns ni att jag i våras skrev min B-uppsats för mina studier? Men jo, det gjorde jag och intervjuade då kvinnor som vill bli chefer. Närmare bestämt om vilka utmaningar för blivande kvinnliga ledare. Med facit i hand kunde jag nog inte ha hittat ett mer givande ämne. Jag är så glad och tacksam över att ha fått prata med de här fantastiska kvinnorna och ta del av deras tankar. Det var både intressant och lärorikt, inte minst när jag sedan fick läsa än mer litteratur och teori i ämnet.

Så, eftersom jag tänker att ingen annan än jag är intresserad av att läsa en rapport på trettio-någonting sidor tänkte jag sammanfatta några av de slutsatser som jag kom fram till. Av respekt till intervjupersonerna är detta givetvis anonymiserat. Men det var nio kvinnor i åldern 15-34 från hela Sverige som intervjuades. Studien hade givetvis en vetenskaplig avstamp (eftersom den gjordes i min akademiska utbildning) men jag vill på intet vis påstå att detta underlag är stort nog för att klassas som vetenskapligt bevisning. Läs den därför som en trendspaning och dela gärna med dig av dina egna tankar om framtidens ledare!

The future is equal och syftet med studien var att jag ville se vilka potentiella utmaningar som de blivande ledarna trodde sig att få möta. Dels för att bättre förstå deras behov men också för att få djupdyka in i litteraturen om förstagångsledare! Bild: Pixabay

Utmaningar för blivande kvinnliga ledare

Först och främst vill jag säga att jag är så taggad på att se hur vårt arbetsliv kommer att se ut om tio år. De kvinnor som jag talat med här – och alla andra jag möter i min var, ni gör mig så hoppfull med ert driv, ert engagemang och er omtanke. Det känns så betryggande att få se och ha er som chefer i framtiden.

Att få det första chefsjobbet

Hälften av kvinnorna lyfte svårigheterna att få sitt första chefsuppdrag och såg det som den potentiellt största utmaningen. Vissa trodde rent utav att det skulle bli svårare att få jobbet än att utföra det. Något som känns vansinnigt tråkigt. Desto roligare var det att de hade alla en mer eller mindre uttänkt plan för hur de skulle studera eller arbeta sig fram till den. Några ville klättra internt, några starta eget och andra komma in utifrån.

En personlig reflektion som jag har gjort utifrån detta är att nätverk spelar roll. Jag gillar inte att åtta av tio jobb tillsätts genom nätverkskontakter men det är tyvärr en av spelreglerna som vi har att förhålla oss till i dag. Så, tills vi har kommit på ett mer rättvist sätt att rekrytera ledare: nätverka, nätverka, nätverka.

Berätta högt att du vill bli chef och be om hjälp för att få bra kunskaper, relevanta erfarenheter och rätt positioner. Välj din närmsta chef och bolag noggrant om du vill avancera internt. Jag hoppas innerligt att organisationerna inser sitt eget bästa och ger er möjligheten att inte bara komma in utan också leda och förbättra dem.

Andra gemensamma faktorer mellan intervjupersonerna var att de var drivna, ambitiösa, utbildade och kunniga inom sina olika arbetsområden och väldigt hungriga efter att få utvecklas och bidra till att skapa bra arbetsplatser. Bild: Pixabay

Organisationens värderingar och struktur är avgörande

En annan slutsats som jag fann oerhört intressant var att organisationens värderingar och struktur var avgörande för att de intervjuade kvinnorna ens skulle vilja ha ett chefsuppdrag. Önskemålen var förstås individuella men ett genomgående mönster var att de skulle relativt platta med generöst handlingsutrymme och ha sunda värderingar när det gäller jämställdhet och mångfald. Dessutom betonades det hur viktigt det var med stöd och support från den närmaste chefen och att hens ledarskap var bra.

Arbetsgruppen som utmaning

Det största, gemensamma utmaningen visade sig vara arbetsgruppen. Detta eftersom en på förhand inte kan veta vilken typ av arbetsgrupp man ska leda och att det kan bli problematisk. Framförallt som yngre kvinna. Att alla grupper kräver olika typer av ledarskap hade alla god förståelse för om och de var också väldigt optimistiska till att det skulle bli bra med arbetsgruppen över tid.

Ledarskapet är villkorat

En glädjande överraskning var att ledarskapet för flera av intervjupersonerna är villkorat. Om inte stödet från närmsta chefen finns, om inte förutsättningar för att kunna göra ett bra jobb finns. Då kommer majoriteten av dessa intervjuade kvinnor inte heller vilja ha chefsjobbet. Något jag anser vara en väldigt, väldigt hälsosam inställning till ledarrollen.

En annan utmaning som flera reflekterade över var balansen mellan privatliv och arbete och att kunna behålla den även som ledare. Två personer reflekterade över balans mellan yrkesliv och familjeliv och allaBild: Pixabay

Självmedvetenheten var stor

En annan slutsats som jag kunde dra var att självmedveten var stor hos intervjupersonerna. De hade inte alltid på förhand hade reflekterat över hur de vill vara och inte vara som ledare men ändå hade de självinsikt om sina styrkor, svagheter och utvecklingsområden. Flera uttryckte också stor respekt inför att man förmodligen inte skulle vara den perfekta ledaren från dag ett utan såg det som läroprocess. Vilket det är.

Även om alla uppvisade den här lovande självdistansen så stack person ut lite extra. Hon var än mer medveten vilka effekter hennes beteenden kunde ha i den framtida ledarrollen och arbetade redan nu för att förbättra dessa inför sin framtida ledarroll. Den främsta skillnaden mellan henne och övriga intervjupersoner? Det var att hennes chef aktivt förberedde för att bli ledare inom organisationen.

Andra utmaningar

Andra utmaningar som lyftes i studien var balansen mellan arbete och privatliv, att förverkliga sin ledarskapsfilosofi och att lära sig de nya arbetsuppgifterna som tillkommer med uppdraget. Där skiljde det sig dock mer mellan intervjupersonerna om vilka utmaningar som uppskattades som svåra och inte. En annan gemensam sak var att nästan alla bedömde att de skulle klara av ett ledaruppdrag idag om det behövdes. Även majoriteten sa att de gärna ville ha mer erfarenhet i ryggen innan det var dags.

Jag hade i den här artikeln också tänkt lyfta upp vad litteraturen anser vara de vanligaste fällorna för förstagångsledare men vet ni? Det får bli ett eget sådant framöver. Annars kommer den här texten aldrig ta slut, haha. Men vad säger ni som hänger här och som vill bli ledare i framtiden? Kan ni känna igen er i detta eller ser du andra typer av utmaningar i ditt kommande ledarskap?

4 Kommentarer  |  3 gillar

Tankar om mina studier

Vet du vad jag insåg häromdagen? Att i år är det tio år sedan jag började plugga igen och göra det jämte mitt jobb. Tio år. Det är ju helt jäkla decennium?! Fick i och för sig pausa två år på grund av utmattningen och ett år på grund av att jag startade Bossbloggen men det är ändå rätt mastigt. Nu är jag inne på det femte året av sex av utbildningen ledarskap och organisation och från och med nu är det bara sociologi som vi läser. Har fått lite frågor från er om hur mina tankar om mina studier går. Varför fortsätta när jag ändå har en högskoleexamen i ledarskap och organisation klar och har mitt drömjobb? Vad ska jag göra när jag är klar? Och varför läsa sociologi? Så det tänkte jag att vi ska försöka reda ut idag!

Adventure

Jag hade ljugit om jag sa att det är plättlätt att jobba och plugga samtidigt i så många år. Samtidigt vill jag också påstå att det inte behöver vara så svårt som många tror. Det är en grym win-win där du stärker både ditt arbetsliv och dina akademiska förmågor.

Tankar om mina studier

Om vi börjar bakifrån så läser jag sociologi för att det är så programmet är utformat. I min högskoleexamen så har vi läst grundkursen och nu följer två fortsättningskurser för att få ut en kandidatexamen i sociologi med specialiseringen ledarskap och organisation. I mina akademiska vänskapskretsar stämplas sociologi ofta skämtsamt som “humbug” eller “flum” och ja, sett från deras perspektiv kan jag förstå det. Dock bekymrar det mig intet eftersom det är så galet intressant att studera det mellanmänskliga som sker i samhället. Jag har alltid varit den som ofta står vid sidan av och tittar på vad det är som händer. Med den här utbildningen har jag fått fler verktyg att förklara och förstå det än bättre.

Sedan måste jag säga att den här delen är en av de mindre spännande av utbildningen. Men det beror mer på att jag hellre hade läst mer om ledarskap än sociologi, hehe.

Min drivkraft till att fortsätta fastän det i perioder blir jättejobbigt att plugga och jobba samtidigt är min målbild. Att år 2015 ha dubbla kandidat (har ju en i journalistik med) och över tio års arbetslivserfarenhet. Nu är det korrigerat till att år 2020 ha en dubbel kandidat, femton års arbetslivserfarenhet varav några år som entreprenör i ryggen i stället. Inte så mycket för titlarna i sig som den kompetensbas som all den här erfarenheten innebär. Jag känner redan idag hur välgrundad jag är i min yrkesroll och det känns verkligen som att allting jag har gjort sedan jag började jobba har lett mig hit där jag är idag.

Paddel

När jag väl har min examen klar så kommer jag att… Fira järnet, förmodligen gråta glädjetårar och ta två veckors semester där jag inte gör ett skvatt. I vilken ordning det blir är osäkert men ja, det märker vi!

Vad ska jag göra när jag är klar?

Förhoppningsvis prick det som jag gör idag även om jag ännu inte vet i exakt vilken form det kommer att gestalta sig i då. Egentligen är det ju bara ett års heltidsstudier i sociologi och två års erfarenhet till som saknas så det börjar närma sig nu. Det jag hoppas och tror är att jag ska bli än mer tagen på allvar när jag väl har min examen i handen. Även om jag är trygg i min kompetens möter jag fortfarande en del som ifrågasätter mina kunskaper eftersom jag är ung med ledarskapsbranschens mått mätt. Dock är de betydligt färre idag jämfört med sedan jag startade bloggen och nu har kunder och uppdrag inom branschen. Väldigt skönt!

Men ja, det är mina tankar om plugget. Jag behöver egentligen inte läsa klart det sista året egentligen för att kunna utföra mitt arbete mer än väl och ibland undrar jag om jag inte borde nöja mig nu och skippa den sista biten. Samtidigt så tänker jag att jag har kommit så långt och att det vore synd att slänga in handduken nu om jag absolut inte måste. Så jag kämpar på och vi får se vad som händer på vägen. Ibland leker jag dessutom med tanken på att forska i framtiden och då kommer detta att behövas oavsett vilket.

Hoppas det redde ut frågetecknen lite. Är det något annat du undrar över om utbildningen är det bara att hojta till! Sedan är jag nyfiken på om: är det några av er som pluggar och jobbar parallellt och vad ni tycker om det? Värt det? Onödigt? Jobbigt eller fantastiskt? 

4 Kommentarer  |  1 gillar

Bilder från framgångseventet i september

Hej kompisar, hur är läget? Med mig är det okej. Ni vet, allt är bra men man har lite huvudvärk och har noll pepp på att sitta i skolbänken hela eftermiddagen men åker givetvis dit ändå eftersom man vet att det kommer bli grymt väl där. Så för att distrahera mig tänkte jag att vi skulle kolla på lite bilder från framgångseventet i september. Ja, kul!

Framgångseventet i september

Jag och Alexandra som arrangerar de här träffarna för Framgångspoddens skånska lyssnare har redan från början tänkt att dessa framgångsevent ska följa devisen “keep it simple” och sätta samtalen i fokus. Det vill säga att vi helt enkelt är ett gäng som ses och snackar! Om framgång, om karriär, om entreprenörskap och företagande, livet och nu var detta förvisso bara andra gången men det har blivit så trevligt och så lyckat!

Var fantastiska Elin Graf som stod bakom kameran men hon var givetvis med i snacket med. Stort tack för alla bilder Elin!

Vi blev ett helt långbord som lite senare delade in oss i mindre grupper så att samtalsämnena: mål för hösten och hur vi skulle kunna hjälpa varandra till framgång skulle gå bli lite mer effektiva.

En glad arrangör! Alex har ju varit ute och rest hela september så jag fick försöka att fylla hennes skor med. Som tur var gick det toppen ändå!

Det blev en del glada skratt!

Foto: Elin Graf

Och det var galet kul att få lära känna så många trevliga personer på en och samma gång. Så det gör vi om! Den 24 oktober kör vi igen så vill du komma, skriv in Framgångsevent klockan 17:00 redan nu så återkommer jag när jag vet vart vi ska hålla hur någonstans.

Ha en fin fredag nu så hörs vi snart igen!

Kommentera  |  1 gillar

Sida 1 av 12

© Bossbloggen.se