Kategori: Affärsliv (Sida 1 av 15)

Dags för ny nätverkstråd

Hej, hej, hej! Hur står det till? Själv är jag lite upplevelsebakis efter gårdagens heldag i Göteborg men det är härligt nog inte så farligt ändå eftersom jag ändå tog det lugnt igår, pausade mellan varven och åt ordentligt. Good work me! Känns skönt att en ändå gör framsteg. Och idag mina vänner, idag är det kalas för en nätverksnörd som jag. Det är nämligen dags för ny nätverkstråd!

Happy

Hej, hej från en upplevelsebakis person som är så glad för att du hänger här och förgyller min dag.

Dags för ny nätverkstråd

Jag brukar likna Bossbloggen vid en teaterscen med igenmurat orkesterdike eftersom jag vill att alla som vill ska kunna känna sig välkomna att delta i samtalet. Men en annan mental bild jag har av denna plats är att det är en enda stor (städad och därmed rolig) fest där man kan mingla och prata om olika ämnen på olika platser i rummet. Och en gemensam sak för alla fester är väl ändå att det ofta blir trevligare om man får ett hum om ungefär vilka andra som är där.

Läs mer: Nätverkstråd!

Så för ungefär ett år sedan så hade vi den första nätverkstråden i bloggen, och eftersom ni nu är ungefär fyra gånger så många som hänger här tänkte jag att det vore trevligt om vi gjorde en ny nätverkstråd där vi presenterar oss lite närmare. Jag vet vilka många av er är men tänker att det vore trevligt om alla ni som läser kliver fram och säger hej oavsett om ni var med förra året eller inte?! En solig söndag är förstås kanske en jättedålig dag för detta men det är ju givetvis fritt fram att kommentera här i kväll eller en annan dag och det behöver inte heller vara så långrandigt tänker jag. Snarare något i stil med:

Hej! Jag heter:

Clara Löfvenhamn.

Jag gör:

Jobbar med att utvecklar morgondagens ledare, både här på bloggen men också med hjälp av föreläsningar, utbildningar och chefsrådgivning.

Jag läser Bossbloggen för att:

Jag är en ledarskapsnörd i kubik och älskar att få snacka med er om dessa ämnen och tycker att jag lär mig nya saker om ledarskap varje vecka tack vare mitt arbete med bloggen.

När jag inte jobbar:

Så bor jag i Lund men min fästman och våra två katter. Är en före detta arbetsnarkoman som har börjat förstå tjusningen med att vara ledig och fritiden fördrivs ofta med vänner, att vara ute i skogen, spela brädspel och tv-spel och pussa på djur. Älskar att äta och dricka gott och bada i jättevarm bubbelpool.

Happy

Försökte få upp detta inlägg redan i söndags men något blev tokigt så vi kör det igen. Är det någon som söker en teknisk idiot hittar ni en här!

Vad tycks? Kan inte du också presentera dig lite kort? Ni måste givetvis inte använda de här rubrikerna – men ett hej och något kort om dig vore supertrevligt! Och vill du knyta kontakt även på LinkedIn? Skriv det med! Skulle någon vilja vara vän med mig även där är det givetvis fritt fram att lägga till mig. Men nu, nu vill jag höra: vem är du?

10 Kommentarer  |  4 gillar

Prestationspassion – att prestera passionerat eller låta passionen prestera

Min eminenta bransch- och styrelsekollega Linda (Resa medvetet) skrev häromdagen en grymt intressant bloggartikel om prestationspassion för Influencers of Sweden och jag skulle faktiskt vilja fånga upp ämnet även här, om än utifrån en annan vinkel.

Clara Löfvenhamn

Naturen är en fantastisk fristad för passionen tycker jag och snart, snart hoppas jag på att få bege mig ut med en ny kamera så jag kan leka med min kreativitet än mer!

Vad är passionsprestation?

Ur ett historiskt perspektiv i vårt affärsliv så kan vi se att prestation och passion är två motpoler till varandra. Samtidigt så blir det allt vanligare i dagens självförverkligande tider att de smälter samman. Allt fler vill arbeta med saker som de älskar och brinner för och en del av oss har rent utav förmånen, förutsättningarna, välståndet och möjligheterna till att kunna få göra det. Förverkliga våra drömmar och designa våra liv. Fantastiskt! Men vad är skillnaden mellan att prestera passionerat och låta passionen prestera? Och vad händer när passionen överskuggas av prestation?

Läs mer: Sociala medier + chefsdröm = sant?

När passionen får styra

Lite vad som helst verkar det som. Just nu är det exempelvis min passion som håller mig inomhus vid tangentbordet (och eluttaget) att skriva dessa rader till er i stället för att ligga ute på gräsmattan. Det är min passion som ligger till grund för den här plattformen och att mitt arbetsliv kretsar kring ledarskap. Vissa av oss vill bygga bolag, vissa vill arbeta 9-5, en del inte jobba alls, vissa vill baka och andra spela brädspel eller klättra i berg. Jag värderar inget av sätten att få utlopp för sin passion. Det finns inget som är rätt eller fel där. Eller ja, i alla fall inte så länge man tar hand om sig själv, andra och sin omgivning och inte skadar någon.

Att prestera passionerat innebär att man, även om arbetet kanske inte är det roligaste, ändå lägger den energi och det engagemang som krävs för att jobbet ska bli bra.

Att låta passionen prestera handlar i stället om att ta sin passion och göra business med och tack vare den. Det kan vara en intensiv och spännande balansgång och det är lätt hänt att passionen överskuggas av prestationen. Framförallt när passionen blir ett levebröd och vi lever i ett samhälle som ständigt värderar prestationen högre.

Att prestera passionerat har aldrig varit ett problem för mig, jag blir för engagerad för att kunna göra något annat och jag är så glad nu när jag får arbeta med min passion dagarna i ända. Samtidigt kan det senare kan vara svårare i perioder, inte minst i de perioder som minst prestationsångest slår till. Då jag helt plötsligt blir mer fokuserad på siffror och känner hur stressen ökar och hur ångesten startar så fort jag går in på Instagram. Helt i onödan.

Bra påminnelse: Livet är trots allt ingen tävling om vem som kommer snabbast ner i graven.

Kreativitet

Mina estetiska hobbies är en av de få sakerna som jag ändå lyckas hålla helt kravlösa. Det är så skönt att kunna få förlora sig i en värld av färger eller musik.

Mina sätt att försöka hålla passionen före prestationen

Så, vad kan en göra då för att hålla passionen framför prestationen? Jag kan bara mina knep förstås och tar gärna emot tips på fler, ty det är inte alltid så enkelt att balansera detta.

Go back to the basics

Ofta kan det hjälpa att backa bandet en smula och gå tillbaka dit det började: nämligen hit. Att skriva om ledarskap och prata med er. Det är det som är grunden för allt och det känns tryggt och hemma att vara här med er.

Titta inte på statistiken mer än nödvändigt

Jag håller givetvis ett litet öga på hur bloggstatistiken ser ut för att kunna svara på frågor om bloggen. Men jag gör det knappt ens en gång i veckan, i snitt två gånger per månad. Instagram och Facebook likaså. I de senare två kanalerna räknar jag varken likes eller räckvidd utan lusten får styra min närvaro i dem.

Det här arbetssättet är inte alltid det enklaste. Dels eftersom siffror är så tacksamt mätbart och lätt att ta på. Inte mint när en är en tävlingsidiot som alltid vill leverera bra resultat (någon annan här som känner igen sig i det?). Men jag väljer aktivt att arbeta så för att underhålla passionen på lång sikt.

Gör något helt annat

Ibland kan det underlätta att lämna internet därhän för att göra något helt annat. Påminna mig om att livet är så mycket mer än ens jobb. Jag tycker ju nämligen det helhjärtat idag, men bland är det tyvärr lätt att falla tillbaka in i gamla ovanor och beteendemönster.

Bubblaren: Inte ta saker på så stort allvar

Självklart är det ofta bra att vara seriös i sitt arbete – men det är en hårfin balans mellan att vara seriös eller att ta saker på för stort allvar eller att tillskriva det långt större betydelse än vad det behöver ha. Självdistans är bra att ha och kan verkligen hjälpa en att få perspektiv på när saker inte går som en har tänkt sig dem eller när man inte lyckas leverera till de 120 procent som man har föreställt sig.

Vad säger ni om det här med passionsprestation? Känner du igen dig eller det känns helt främmande? Och hur gör du i så fall för att balansera prestationen och passionen med eller mot varandra?

2 Kommentarer  |  3 gillar

Prata om lön

Att jag tycker att det är dags att börja prata lön på jobbet har nog inte undgått er. Därför blev jag så glad när jag för en tids sedan snubblade över The Cashlorettes studie som visar att millennials gärna pratar om lön på jobbet! Det tror jag är en jättenyttig utveckling för vårt arbetsliv och inte minst för arbetsgivare som i så fall både kommer behöva bli mer transparenta och självkritiska när det gäller lönesättning.

I min uppsats så intervjuar jag blivande kvinnliga ledare om deras chefsdrömmar och det är så, så häftigt att ta del av deras ambitioner och klokheter. De har alla så mycket att ge och de kommer verkligen kunna förändra organisationer och arbetsliv till det bättre om de får rätt förutsättningar. Bild: Pixabay

Prata om lön

Anledningarna till att millennials gärna snackar om lön är flera och enligt Business Insider så beror det bland annat på att den yngre generationen värdesätter:

  • Jämställdhet och rättvisa
  • Transparens
  • Att samarbeta framför att konkurrera

Jag är dock inte övertygad om att dessa värderingar bara finns bland millennials. Tvärtom så lever jag själv i en omvärld som också delar och lever utefter dem. Och, när jag tänker efter, pratar vi också om lön och ekonomi. Så kanske snarare är det ett samband som blir extra tydligt hos millennials? Oavsett vilket tycker jag att det ska bli spännande att följa den här utvecklingen vidare och se om näringslivet kommer att hänga med i svängarna. Det kommer också bli kul att se hur mycket de yngre generationerna kommer att påverka dagens företag.

Vad tror du? Är det här något som kommer att ändras och luckras upp framöver? Eller tror du att det kommer att fortsätta vara privat att snacka lön?

2 Kommentarer  |  1 gillar

Ett nej är ett nej

Förutom jublet över våren så har mitt sociala medier flöde främst fyllts utav två ämnen den senaste veckan. Demonstrationerna mot Svenska Akademien samt det alldeles för tidiga bortgången av Tim Berglind. Två vitt skilda händelser som inte har någonting med varandra att göra. Men jag kan se ändå se en gemensam nämnare i dem båda: den fullständiga respektlösheten inför att ett nej är ett nej. Den ena ur ett ledarperspektiv och den andra ur ett medarbetarperspektiv.

Livet är sällan så svartvitt heller att det bara är säga nej heller. Därför måste vi hjälpa varandra genom att respektera varandras nej direkt. Bild: Pixabay

När nej inte respekteras

I dokumentären True Stories blir det uppenbart hur Tim Berglinds ledande omgivning inte respekterar hans nej. Han sitter i bilen. Dubbelvikt, alldeles blek och uppenbart omtöcknad av smärta. Då bokas det in att han, två timmar senare, ska ge radiointervjuer om att han är “back on track”. För att inte tala om allt motstånd som han berättar att han mötte från sin omgivning när han sa att han vill sluta turnera eftersom han mår dåligt av det. Alla försök och all press om att göra några spelningar till och det blir så himla tydligt genom filmkameran att hans nej inte hörsammas.

I soppan som kallas för Svenska Akademien är det lika tydligt att ett nej inte har respekteras. Först genom att en person i kretsen omkring Akademien inte har respekterat kvinnors nej och därmed står anklagad för sexuella övergrepp. Sedan, genom att ignorera när personer inom akademien försöker säga nej till jäv. En kvinna får lämna sin ledande post för att andra män har gjort bort sig. Dagen efter att allmänheten har demonstretat sitt nej gentemot detta medeltida beteende så skickas detta pressmeddelande ut och utlovar bot och bättring. Lite i senaste laget kanske. Här blir det snarare medarbetarna som inte hörsammar omgivningens nej. Vilket är lika illa som om en chef inte skulle göra det.

Det är ofta lättare att se andras stress och press än sin egen och i dokumentären så krockar Tim Berglinds turnerande livsstil med hans önskningar och värderingar så tydligt. Men hur lever du själv? Hur hårt pressar du dig? Och är drömmarna du har satt upp verkligen dina eller någon annans? Bild: Pixabay

Men också i det vanliga arbetslivet

Men framförallt så ser vi dessa beteenden i vårt “vanliga, dödliga” arbetsliv. Allt fler blir sjukskrivna för utmattning eftersom vi har ignorerat våra kroppars skrikande protester. Både chefer och medarbetare pushar varandra ytterligare med fler arbetsuppgifter och frågan: “kan du hjälpa mig med detta?” eller rent utav frasen “bara det här också”. Och så blir pressen bara större.

Kan vi inte bara komma överens om att ett ja betyder ja och att ett nej betyder nej och båda svaren är lika acceptabla? Absolut, vissa nej kanske borde vara ja och vissa ja borde vara nej och de kan absolut bemötas och diskuteras. Men när vår hälsa står på spel, våra värderingar eller gränsen mellan personligt och privat: då är nej alltid ett nej. Och! Respektera dina egna nej lika mycket som du respekterar andras. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är.

Tumme upp: Jag hoppas och tror att vi lever i tiden då folkrörelsens “Nej till patriarkatet!” börjar accepteras på riktigt. Ingen av oss mår bra i dess strukturer och maktobalans.

Tumme ner: En tumme ner känns klent som beskrivning och därför strök jag den. Jag vill verkligen beklaga Tim Berglinds död. Det är så sorgligt när unga människor går bort för tidigt oavsett hur det går till eller vem det är som drabbas.


Tyckte du om detta inlägg?

Klicka gärna i hjärtat eller dela det så att andra kan få läsa det!

Kommentera  |  4 gillar

Bli mer effektiv med fika

På vissa arbetsplatser är den helig, på andra icke-existerande. Ibland hinns den inte med och ibland blir den alldeles för lång. Vissa chefer ser noll och ingen poäng med den medan andra till och med hänger med på den. Ja, självklart talar jag om fikan och hur dagens ämne handlar om hur du kan bli mer effektiv med fika.

Bäst resultat av fikan? Det får ni om ni lämnar skrivbordet en stund och låter mobiltelefonen ligga åt sidan lite. Vissa yrken kräver givetvis att man är tillgänglig hela arbetsdagen men för majoriteten av oss är det ingen som dör om vi inte är tillgängliga i fem till femton minuter. Bild: Pixabay

Bli mer effektiv med fika

För jo, den är viktig enligt teorin. Forskaren Alex Pentland lyfter exempelvis fram i en av sina studier att resultatet av att ha gemensamma fikapauser för medarbetarna på ett call center ökade trivseln så mycket att organisationens omsättning uppskattades öka med femton miljoner dollar per år på grund av den högre produktiviteten som välmåendet innebar. Så vad är det med fikan som får oss att må så mycket bättre? Här är tre anledningar:

Alla mår vi bra av en paus

Alla vet vi om att pauser är bra för oss och ändå så är det så. himla. lätt. att prioritera bort dem så fort vi får mycket att göra. Men att lämna din arbetsplats en liten stund för att göra något annat är viktigt. Det kan absolut kännas som att du tappar fart och det är det som är poängen med återhämtning. I gengäld kommer du att hålla hela dagen just för att du unnade dig den pausen.

Det är bra för gruppen

Vi människor är sociala varelser och mår i regel bra av att umgås med varandra och där kan fikan fylla en viktig funktion. Framförallt om olika avdelningar fikar tillsammans samtidigt. Dels kan det bli en informell, men viktig, plats för att utbyta erfarenheter och information om vad som sker i det dagliga arbetet men det kan också ha en kompetensutvecklande effekt. Och, inte minst, stärka gruppens sociala kapital om vi pratar om något annat än jobbet och lär känna varandra bättre.

Läs mer: Olika typer av makt

Haymarket

En annan fika som inte ska underskattas är ensamfikan! Även om den inte är social på samma sätt som om du skulle fika med kollegor så är den likväl viktig. Passa på att umgås med dig själv i några minuter och filosofera och reflektera lite i lugn och ro.

Vi blir effektivare

Sist men inte minst så kommer båda faktorerna ovan innebära att vi blir mer effektiva. Åh ja, det kan låta märkligt i en speedad arbetsmiljö att man jobbar bättre genom att pausa i stället för att jobba lite hårdare och lite mer, men så är det. Så jobba smartare i stället för hårdare. Passa på att pausa, lära känna människorna du har omkring dig och, om du inte vantrivs alldeles med dina kollegor, så kommer det att medföra att både din trivsel och din välbefinnande blir bättre och du kommer att hålla i längden.

En parentes: ska chefen vara med att fika?

En parentes i ämnet som jag tycker är rolig är diskussionen om huruvida chefen ska vara med på fikan eller inte. Vissa tycker att det är en självklarhet att hen ska vara det och jag håller absolut med om att det är bra. Är du som chef det minsta relationsorienterad så är det är bra om du fikar med kollegorna och medarbetarna. inte bara för att du du också behöver en paus utan för att desto mer tid du spenderar med medarbetarna desto bättre lär ni känna varandra vilket, förhoppningsvis, är bra för era relationer.

Men så finns det också de som tycker det är bra att chefen inte är med eftersom medarbetarna måste få utrymme till att umgås utan att chefen är med. En aspekt som det också kan finnas en poäng i även om jag personligen inte anser att ledarskapet ska vara så… Övervakande? Samtidigt, det finns inga rätt eller fel utan olika situationer och grupper kräver olika saker och bemötanden.

Undrar dock vad ni tycker! 1. Fikar du som du borde varje dag? och 2. Vad säger du om att chefen är med och fikar? Yay or Nay?

6 Kommentarer  |  3 gillar

Sida 1 av 15

© Bossbloggen.se