Bli frisk från utmattningssyndrom

Tjenare allesammans, hur är läget? Förutom att jag mår skräp av antibiotikan som jag käkar pga bettet från den lilla kattungen så är det fint. Sitter på tåget på väg hem från Stockholm och funderar över det här med att bli frisk från utmattningssyndrom. Kan man bli frisk från utmattningssyndrom? Jag vill tro det. Jag lider givetvis innerligt med alla som vittnar om att de blir stresskänsligare eller att hjärnan aldrig återhämtar sig till fullo. Det är verkligen fruktansvärt. Tänk vad en så naturlig reaktion som stress ändå kan orsaka.

Går det att bli frisk från utmattningssyndrom?

I morgon väntar till exempel en lugnare dag eftersom den här veckan har varit så intensiv jobbmässigt. Jag hoppas att energin räcker ändå ut i skogen men ja, det lär vi märka!

Frisk från utmattningssyndrom

Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag, vad jag känner till, inte har fått bestående men av min sjukdomstid. Sedan kommer jag ju aldrig bli densamma som jag var före jag blev sjuk. Som tur var. Fy sjutton vad dåligt jag mådde av att jobba jämt, piskas av min egen prestationsångest och tro att livet bara kretsade kring vad jag åstadkom. Att bli frisk för mig innebär inte att gå tillbaka till min gamla livsstil och göra likadant en gång till. Ett nytt liv kräver nya spelregler och även om jag har en bit kvar så är jag på väg dit. Sedan kommer väl tiden få utvisa om jag blir helt frisk i slutändan eller inte, men jag känner mig optimistisk.

Jag vet ju att flera av er också brottas med att ni är eller har varit sjuka i detta. Kan ni dela med er av era tankar? Är jag naiv som tror att jag har tur eller vad är din erfarenhet?

Liknande inlägg:

Föregående

Gör slut med din dåliga chef

Nästa

Svart som natten med gnistrande stjärnor

16 Kommentarer

  1. Så svårt att säga eftersom vi är så olika och har så olika erfarenheter. Det beror ju så mycket på hur länge du körde över dina gränser och hur mycket. Jag gjorde det i stort sett i 22 år så för mig är det kört på alla sätt och vis att bli frisk, men jag kan bli så frisk att jag kan leva med utmattningen. Det är jag på sätt och vis redan. Jag fick lära mig från min kurator på smärtmottagningen att tänka att om jag inte blir friskare än så här – vad vill jag då göra med mitt liv? Och det gör jag nu. Tar steg framåt. Långsammare, försiktigare. Men på sätt och vis lever jag hellre med tröttheten än utan den eftersom det gör mig mer närvarande och medkännande med mig själv. Men ja, klart jag önskar att de ska hitta något slags botemedel. Men gör de inte det så kommer jag att leva ett jättefint liv ändå. Jag kan inte bygga mitt liv på en utopi. Jag måste bygga det på nuet.

    • Clara Löfvenhamn

      Visst är det så. Min resa var av det mer intensiva slaget även om de bakomliggande anledningarna klart funnits med betydligt längre. Även om det är otroligt tråkigt att höra att dina broar är brända tycker jag ändå att det är en så fin inställning som du har att leva så mycket som det bara går ändå. Både du och din kurator har ju bara så rätt i att man måste leva efter sin förmåga nu och inte vänta på ett “sen” som kanske aldrig kommer. Stort tack för att du delade med dig! <3

  2. Enligt mitt sätt att se det så är utmattning ett symtom på att något annat var fel. Alltså det som ligger bakom beteendet som gjorde att “drivet” gick överstyr.

    Kan du åtgärda DET, så är du frisk, enligt mig. 🙂

    Jag kom tillbaka helt och hållet. Starkare och mer närvarande än förut. Nu var jag inte i bottenbotten och det tog bara ett år att börja fungera igen, (Längre tid att bli helt återställd) men för mig var det en spännande resa.

    Jag vet att det låter konstigt, men jag kunde observera mig själv under tiden. Hur balans, minne, synfält med mera rubbades och jag kunde samtidigt tänka, aha är det såhär det blir när delar av hippocampus bränns bort av stress. Så intressant!

    • Clara Löfvenhamn

      Mycket intressant perspektiv Stella! Ser man till det tänket så har jag hunnit vara frisk en bra stund men tyvärr sitter de fysiska sviterna fortfarande i. Delar din tro på att en blir starkare av det man går igenom och har precis som du ibland roats av att få följa de olika händelseförloppen. Nyfikenhet är bra på det viset! Den kan ge en lite perspektiv och möjlighet att lära sig så mycket nya saker om sig själv (och andra) 😀 Stort tack för att du delade med dig, kommer fundera vidare på detta känner jag 🙂

  3. Intressant fråga, nu har jag ju inte haft utmattningssyndrom men en hel del ångestproblematik och gränsat till utmattning. Jag upplever att jag är mindre stresstålig och har större behov av vila än tidigare. Och andra sidan kan det också bero på att jag lyssnar på kroppens signaler nu och är betydligt mer uppmärksam.

    Tror inte kan man säga att man blir eller inte blir helt återställt, det varierar nog otroligt mycket beroende på hur dåligt man mått och vilka förutsättningar man har.

    Trevlig helg Clara!

    • Clara Löfvenhamn

      Så intressant att du skriver det Mia, funderade nämligen lite på det igår kväll. Nu är det förvisso vanligt att ens hjärna förändras om man drabbas av utmattningssyndrom så det kan absolut vara fysiskt så att en blir känsligare. Men jag vet ju tekniskt sett inte hur stresskänslig jag har varit tidigare för jag har aldrig någonsin lyssnat på de signalerna såsom jag gör idag. Tror med att det varierar jättemycket om man blir helt frisk eller ej (vad är ens “frisk” egentligen om en ska vara lite kritisk?) men måste säga att det har väckt otroligt mycket intressant diskussioner och tankar att reflektera över det i alla fall 🙂 Ha en superfin helg du med!

  4. Jag har inte varit utmattad men har förstått att jag varit nära. Vidbränd, som en läkare sa. Träffar nu många med utmattningssyndrom genom mitt arbete och tänker och läser mycket om dessa saker. Tyvärr verkar ju en del få bestående men efter sin utmattning. Samtidigt blir man ju förhoppningsvis också mer medveten om sina signaler och mer mån om att pausa, vila, få återhämtning, fylla på energikontot… Funderar också mycket på den tid vi lever i, där det fortfarande är “inne” med fullspäckad almanacka. Och där mångas vanliga liv har små marginaler och stor risk för stressrelaterad ohälsa i form av utmattning eller annat.

    • Clara Löfvenhamn

      Vet inte om jag ska beklaga vidbrändheten (för den är jobbig nog) eller gratulera för att du var klok nog att bromsa innan det gick för långt? Gör både och, bra jobbat av dig att inte fortsätta rakt in i kaklet. Är också fascinerad över det här med att leva med fulltecknad kalender. Jag tyckte det var “så man skulle leva” innan men nu har jag svängt rätt rejält. Och det här med marginaler är ju så himla underskattat. Idag försöker jag har sjysta marginaler på allt, mår så mycket bättre då eftersom man då snarare får tid över än springer ifatt den. Kommer nog bli en artikel eller två i det ämnet framöver!

  5. Hej!

    Jag skrev en kommentar igår om mina erfarenheter. Har den kommit bort, eller dög den inte?

    • Clara Löfvenhamn

      Hej! Självklart dög den, alla kommentarer är välkomna här <3 Som skydd mot spam har jag bara att den första kommentaren som man skriver i bloggen måste godkänns manuellt och eftersom jag var lite segjobbad i går så dröjde till eftermiddagen innan jag gjorde det (och svarade). Svarar alltid på alla kommentarer som ni skriver här eftersom det är därför den här bloggen finns: att vi ska prata med varandra. Sedan kan det ibland ta en dag eller två innan jag hinner göra det men det hoppas jag är okej! 🙂

  6. Gunilla

    Enligt forskning, bl.a Anders Hansen i sin bok Hjärnstark; pulsökande aktivitet med stängd mun 20-30 min 5 dagar i veckan återuppbygger synapserna i hjärnan. Det har varit både stor och intensiv forskning som ligger bakom. Sedan tänker jag att min hjärna kanske tom blir uppgraderad till version 2.0 nu….sen om man blir “återställd” eller sk frisk-svårt att säga. Oxå svårt att säga hur “friskt” det är att överprestera. Vissa forskare pekar oxå på likheterna med missbruk/beroende. Dvs man blir beroende av stress och även neg. tankar. Vääääldigt intressant tycker jag.

    • Clara Löfvenhamn

      Den boken ska jag absolut ta och spana in! Den låter otroligt intressant. Känner mig inte så förvånad över att man skulle kunna bli beroende av stress och negativa tankar, det är väl lätt hänt om man har levt med i många år och det är ett väl inövat beteende. Tänker också att jag håller på att bygga Clara 2.0 på alla möjliga sätt och vis tack vare denna erfarenhet. Hejar på dig och stort tack för din input, superintressant läsning!

  7. Frågan är vad det är att vara frisk. Är det att vara likadan som innan jag blev sjuk, eller är det att ha förändrat mig och blivit mer lyhörd för mina behov? Det senare kallas ofta för att ha blivit mer stresskänslig.

    Jag väljer att se min sjukdom som en transformation. Ett övergående tillstånd ja, men där jag blivit annorlunda efteråt.

    Som du möjligen har koll på, så är jag mitt inne i det, och så här tänker jag just nu. Välkomna den Clara du blivit, för vem det än är så är det hon du behövde bli!

    Min resa mot balans hittar du här (fast jag tror du kanske redan har hittat den sedan tidigare): http://mariabjörkman.se/min-resa/

    • Clara Löfvenhamn

      Vi delar onekligen det perspektivet! Är så tacksam att jag lärde mig de här sakerna nu och inte om fem, femton, tjugofem år. Det har redan lett till en mycket trevligare livskvalitet (även om jag inte är helt frisk än) och tror nog att det bara kommer att bli ännu bättre. Är givetvis redan med på din resa men bara trevligt att du länkar ändå om någon annan vill läsa mer! 🙂

  8. …och nu efter att ha skrivit min kommentar läste jag de övriga och kan konstatera att flera redan reflekterat på samma sätt som jag. Nästa gång ska jag läsa först och skriva sen! 😝

    • Clara Löfvenhamn

      Haha, ni är många kloka personer som hänger här! Något jag är väldigt glad och tacksam för, får att se saker i nya ljus och lär mig något nytt när jag umgås med er 😀

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se