Att visa sig svag är att vara stark

Hur många gånger har vi inte hört det? Att man måste vara stark för att visa sig svag? Och varför är det ändå så svårt för många av oss att visa oss svaga? Oavsett om det är inför ens nära och kära, vänner eller på jobbet.

Läs mer: Diagnos – Människa

Exakt alla känner sig svaga emellanåt oavsett om det gäller personliga utmaningar, fysisk eller psykisk hälsa eller att öppna gurkburkar. Det är därför det är så tråkigt att vi så ofta glorifierar och premierar styrka och dömer ut svaghet. Måste de verkligen vara varandras motsatser? Bild: Pixabay

Att visa sig svag är att vara stark

Å ena sidan är våra fasader och professionella roller ett effektivt smörjmedel i vardagen. Det är ju ofta lättare att jobba med människor som är glada, trevliga och inte överbemannas av känslor.

Men å andra sidan är vi bara människor med liv som inte alltid ryms i den anpassade mallen. Ingen av oss är perfekt. ingen av oss klarar allt. Ingen orkar med hur mycket som helst hur länge som helst. Det vet vi alla. Ändå är det lik förbenat så himla jobbigt för de flesta av oss att visa sig svag? Att säga högt att man inte hinner, kan eller mäktar med. Att riskera att andra tror att man är okunnig, att visa sig svag eller bara be om hjälp när vi behöver det. När du känner dig liten och svag: erkänn det. Prata om det högt utan att för den sakens skull dramatisera det oavsett vilken din yrkesroll är.

Det är okej att erkänna att du hade eller gjorde fel eller har gjort ett misstag. Så länge du inte befinner dig i en miljö som är extremt osund är det är inget farligt som kommer att hända för att du visar dig svag och pratar om det högt. I stället är det starkt att inse sina begränsningar och tillkortakommanden. Kom i håg det.

Läs mer: Känner du dig som en bluff?

Att visa sig svag är att vara stark

Det är ingen som tjänar på att leva efter normer som säger att man ska vara den här tystlåtna, stoiska och starka (ofta manliga) ledaren. Ingen människa mår bra av att endast leva upp till det i längden. Bild: Pixabay

Be om hjälp om du kan

Ett tag trodde jag att det var svagt att be om hjälp och ja, vi kan väl konstatera att min inre femåring som kan allt själv har brottats med Napoleonkomplex genom åren. Alltså har en del av min terapi bestått av att be om hjälp. Sjukt jobbigt men det är jag glad för nu. Jag hade inte kunnat göra det jag gör idag utan hjälp och stöd från min omgivning.

Sedan är det inte alla som har ett starkt socialt nätverk och skyddsnät att vända sig till för att be om hjälp. Men om du känner dig svag eller har problem, försök be om den på andra håll i så fall. Gäller det jobbet är det din arbetsgivare som kan och bör hjälpa till beroende på vad det gäller. Är det privata bekymmer så försök be din familj, dina vänner eller vården om råd och stöd. Vi må leva i ett individualistiskt samhälle men det innebär inte att vi är eller måste vara ensamma.

Föregående

Skånes framgångsevent

Nästa

Prepped for fall

2 Kommentarer

  1. Profilbild

    Tack för det här inlägget! Viktigt ämne att påminna sig om.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se