Att leva utanför sin komfortzon

Hej mina vänner! Hur är läget? Med mig är det finemang. Är på väg till ett födelsedagskalas men ville kika in här först för att prata om en sak som jag, som ni vet, tänkt på i veckan: nämligen det här med komfortzoner. Närmare bestämt att leva utanför sin komfortzon.

Som barn och ung var jag ofta orolig, bekymrad och väldigt osäker men med åren och fler erfarenheter i bagaget har jag blivit orädd. Det finns inte så mycket Jante i mitt blodomlopp och jag är övertygad om att jag kan och klarar av det mesta som jag tar mig för med bravur om jag gör det ordentligt.

Läs mer: Brinn Jante, brinn

Clara Löfvenhamn

Att vara sin egen boss handlar inte bara om att vara egenföretagare eller entreprenör. Det handlar minst lika mycket om att äga sin egen chefsmössa och ta ansvar för den man är och det man gör.

Att leva utanför sin komfortzon

Dessutom tillhör jag den där skaran som är smått beroende av den kittlande känslan av adrenalin och tycker det är så roligt att utmana mig själv med jämna mellanrum. Men fy fan vad jobbigt det är ibland att göra det. Att hela tiden undra om det kommer bära eller brista även om man innerst inne vet att man är på alldeles rätt väg. Bara för att jag är orädd innebär det inte att jag är befriad från att drabbas av både bluffsyndrom och prestationsångest med jämna mellanrum. Vilket på sätt och vis är bra! För det innebär ändå att det här är på riktigt. Det är inte bara som jag tror att jag pressar mig själv utan det händer verkligen. Det ska inte heller underskattas.

Clara Löfvenhamn

Är så innerligt tacksam över att jag vågade satsa på att starta eget när jag sa upp mig. Visst, en smartare väg hade kanske varit att göra det pö om pö vid sidan av ett annat jobb men det var en resa som jag behövde testa på.

Samtidigt är det också jätteroligt att se sin egen utvecklingskurva. Det första halvåret av mitt företagande känns som en barnlek nu när jag tänker tillbaka. Kan knappt förstå hur jag kunde vara stressad då. Det senaste halvåret har känts otroligt pressande och stressande men nu börjar jag känna att jag är på väg att bli lite varm i kläderna. Vem vet: om ett halvår till kanske jag undrar hur i hela friden jag kunde tycka det här var jobbigt, haha.

Så, det jag vill skicka med er idag är att våga leva utanför din komfortzon om du inte redan gör det. Det är tryggt och trevligt att få pausa inne i den med jämna mellanrum och den återhämtningen behöver vi! Men en måste också kliva utanför zonen om en ska upptäcka och skapa nya upplevelser och det är verkligen, verkligen värt det. Och det är där som stordåd föds.

Vart går gränsen?

Mitt sätt att känna in om jag befinner mig på komfortzonens gräns eller inte är att lyssna in känslan som en arbetsuppgift, ett möte eller mejl ger mig. Pirrar det till i magen av rädsla, oro eller skräckblandad förtjusning? Då är jag rätt på det. Och framförallt så gäller det att våga göra det ändå. När jag får en föreläsningsförfrågan som får det att hisna i magen är det bara att säga ja. För jag tror på mig själv nästan jämt. De gånger jag tvivlar, då vänder jag mig till mitt sociala skyddsnät och ber dem påminna mig om det. Vilket är en lyx en bör vara medveten om!

Clara Löfvenhamn

Vill verkligen skicka ALL pepp och kärlek som jag har till dig som funderar över vilken väg du ska ta i livet. Gör inte det alla andra vill, gör det DU vill – framförallt om det är realistiskt och nåbart. Foto Mark Löfvenhamn

Jag har som vit medelklasskvinna (med utländskt påbrå som inte syns) det betydligt lättare än många andra. Därför känns det extra viktigt att inte bara ta till vara på de möjligheter jag får utan också försöka skapa så många möjligheter för andra som möjligt. Att  fortsätta utmana mig själv nu när jag har möjligheten, förmågan och medlen att tänja på komfortzonen. Det känns viktigt att ta till vara på det och njuta av den här resan så gott det går även om det är tufft ibland.

Så, frågan till dig är nu om du känner till vart din komfortzons gränser går och om vågar du utmana dem?


Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Du följer väl Bossbloggen på FacebookInstagramBloglovin’ och Youtube?

Liknande inlägg:

Föregående

Nästan slut på ord

Nästa

En solig måndag

6 Kommentarer

  1. Stella

    Kloka ord och vilka bilder fotografen lyckats få till, bravo!

  2. Jag har för första gången varit på ett och samma jobb och på samma ställe i flera år. Det finns en speciell känsla i att kunna svara på frågor som jag vet svaret på eftersom jag varit där länge. Eller, kanske relativt men det är länge för mig.

    Inom träningen har jag kommit på att det bästa sättet att ställa sig inför utmaningar är att säga javisst och tänka efter efteråt. Det har blivit mycket kul på det sättet, bland annat Halvklassikern, Maratonlopp och OCR-lopp. Känslan att klara av det man inte var säker på att man skulle klara är oslagbar.
    Just nu är jag i en tid när jag känner att jag varit i den bekväma boxen lite för länge. Det är dags att göra något, samtidigt som det ibland är bra att bida sin tid och inte bara rusa hals över huvud. Får se hur det blir… 🙂

    • Clara Löfvenhamn

      Förstår ändå den känslan, det är kul att kunna få bidra med sina kunskaper 🙂 Haha, och ja. Det är ofta bra att säga ja först och tänka sedan (om alls ibland). Då hinner man inte överanalysera saker så mycket. har själv aldrig gjort någon sådan stor träningsutmaning men hade kanske varit kul att testa den dagen man kan träna fullt ut igen.

      Tycker det är klokt ändå att njuta lite av lugnet! Det är lätt att det blir premierat att man måste göra så mycket hela tiden så det kan vara skönt med lite lugn och eftertanke med 😀

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se