Att leva med prestationsångest

Ibland blir jag bara så himla, himla trött. Jag är rätt trygg med mig själv och allt vad det nu innebär att vara jag – efter många års träning. Ändå är den där. Prestationsångestens svarta skugga som smyger längst bort i ögonvrån. Ibland lämnar den sitt hörn och sveper förbi så snabbt att jag knappt hinner se den. Bara de sotiga fotspåren avslöjar att den var här. Andra gånger lägger den sig som ett svart täcke över mig. Mörkret blir totalt och jag slutar lite på något av mina sinnen eller någon av mina känslor. Allt ifrågasätts. Ingenting duger. Allting borde göras om, göras bättre eller är bara allmänt otillräckligt. Helt i onödan givetvis. Blä.

Clara Löfvenhamn om sin prestationsångest

Ofta när min prestationsångest slår till upplever jag att det är skönt att påminna sig om att man faktiskt är jäkligt liten i förhållande till vår storslagna och vackra värld.

Hur jag hanterar min prestationsångest

Försöker påminna mig själv om att inte ta mig själv på så stort allvar. Att inte lyssna så himla noga på den där kreativa tävlingsidioten till perfektionist som huserar i denna kropp. Livet handlar ju om att ha roligt och prestera såhimlabäst alltid. Att det är okej att göra fel och att good enough är just det: good enough. Eller för att citera Linda Hörnfeldt:

Your good enough is someone else’s great

Linda Hörnfeldt

Och ibland är det praktiskt att hjärnan fungerar som den gör (trots att det kan spöka i den, hehe). Nu när jag har funderat mycket kring det här med prestationsångest i veckan så har jag sett artiklar om det i var och vartannat forum. Bland annat TED Talket nedan där Elisabeth Gilbert tycks ha en rätt skön, humoristisk inställning till sina egna prestationer och ångesten de kan framkalla. För så är det väl ändå? Att humor, att inte ta saker på så stort allvar och att kunna garva åt sig själv och sina misstag är ett rätt bra botemedel mot skiten. Mjo, för min del är det så. Det, naturen, kramar eller allmän distraktion brukar funka. Idag har den allmänna distraktionen bestått av serverproblem och drygt fem timmars jobb (!) med att få publicerat det här inlägget. Tacka gudarna för min mans tålamod och envishet. Nu: te och kramar.

Är det någon annan här som blir förlamad av prestationsångest då och då? Har ni några bra knep att ta till när den dyker upp?

Liknande inlägg:

Föregående

Alexandra Bylund: Tror på frihet och snabba beslut

Nästa

Saker min utbrändhet har lärt mig

6 Kommentarer

  1. Profilbild

    Jag har absolut haft det. Har alltid velat prestera på topp. Inte i jämförelse med nån annan, utan mitt bästa. Det har jag tack och lov kommit ifrån. Vet nog inte riktigt hur. Eller förresten, bloggandet har nog bidragit en hel del. Tidigare kunde jag sitta med en text hur länge som helst och nöta, leta stavfel, ändra formuleringar och ändå aldrig vara nöjd. Nu har jag släppt det och producerar långt ifrån perfekta texter. Skriver egna hitte-på-ord och säkerligen en del stavfel också och kanske jobbiga formuleringar. Men det verkar ju liksom funka ändå.

    Förbaskat skönt är det i alla fall att kunna ha lite självdistans och känna att det är okej ändå.

    Heja dig, du är så bra som du är!

    Kram Lena

    • Clara Löfvenhamn

      Så skönt att det har blivit bättre Lena och kul att bloggandet har bidragit till det! Blir också mer och mer avslappnad med bloggen och det här med att inte varje inlägg måste vara ett storslaget mästerverk – fantastiskt skönt 😃 och ja, självdistans är underbart! Både hos en själv och andra ☺ Tack för peppen och ha en fin helg! Kram

  2. Profilbild

    Hej!
    Läser din blogg varje dag, men skriver kanske inte så ofta en kommentar. Men du har verkligen en jättebra blogg!

    Jag har en hel del prestationsångest tyvärr… Ibland är den bra mycket värre än vanligt. Det är ganska jobbigt och jag känner att jag liksom inte kan nånting.
    Jag går i samtal och försöker reda ut detta, men på något vis är det så lätt att få “återfall” när man slutat samtalen…
    Lite så är det för mig.

    Jag tycker du är grym och delar så otroligt massa klokheter!
    Kram Anna

    • Clara Löfvenhamn

      Hej fina du och tack för de värmande orden! Är inne på din blogg med varje dag men kommenterar sällan – ska bli bättre på det! ☺ Bra att du använder dig av samtalshjälp för det, har med gjort det och även om jag får återfall då och då är det lättare att hantera. Hejar på dig massor att du lyckas. Du är fantastisk och värdefull utan behöva prestera ett endaste dugg! Kram

  3. Profilbild

    Ja, usch för prestationsångest och kedjorna den kan lägga runt en. Jag brukar sätta allt på paus, ta ett steg tillbaka (gärna ut i naturen) och sen lufta allt med någon som är bra på att lyssna. Då brukar det mesta falla på plats. Att skriva om det på bloggen har dessutom hjälpt mig många gånger och det är så skönt att ha den kanalen!

    • Clara Löfvenhamn

      Ber om ursäkt för evighetssent svar men din kommentar hade råkat fastna i SPAM-filtret. Tycker din metod låter så himla klok och jag måste hålla med om att det hjälper att prata eller skriva högt om det ibland! Man får sakerna i ett annat perspektiv då 😀

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© Bossbloggen.se